I vattnet kan Maya sprattla med benen

Höftledsluxation

I vattnet kan Maya sprattla med benen

Att få komma till Östra sjukhuset och bada är veckans höjdpunkt för Maya och hennes mamma Linda Casselbrant. För en stund slipper Maya den skena som hon har fått mot sin höftleds­luxation, ett tillstånd som drabbar cirka en av 1 000 nyfödda. 

 

Det är fredag och klockan är nio på ortopedmottagningen, Östra sjukhuset i Göteborg. Väntrummet har redan börjat fyllas med folk och snart dyker dagens första ”badgäst” upp. Maya, 12 veckor.
– Nu är det bara en vecka kvar och sen är vi färdiga med skenan, ler Linda Casselbrant mot sin lilla dotter när hon blir uppropad av en sköterska och lotsad in på ett behandlingsrum.
Hon lyfter upp Maya på britsen i rummet och börjar klä av henne. Så dyker sköterskan upp med en stor badbalja med ljummet vatten, tvål och en handduk. Hon hjälper Linda att ta av von Rosen-skenan som sitter fast kring Mayas axlar och höfter innan hon lämnar mor och dotter ifred.
– Fredagar är lite hektiska eftersom det är då barn med höftledsluxation kommer in för att få sina bad. Vi brukar ta emot mellan fyra och sju barn varje vecka, förklarar Carina Karlsson, sjuksköterska på mottagningen. 

Kollar skavsår
Hon berättar att första gången man kommer hit är personalen med och visar hur föräldrarna ska göra. De tar av skenan och kollar att barnet inte har några skavsår. Därefter får föräldrarna bada barnet själva.
– Under tiden tar vi ut skenan och rengör den med antibakteriellt medel och pudrar in den ordentligt så att den ska hålla sig torr, säger Carina Karlsson.
En gång i veckan får barn med von Rosen-skena komma in och bada på sjukhus och det är också enda gången som skenan tas av. Föräldrarna själva får inte röra den och bara en läkare eller sköterska får lov att sätta den på plats igen efter badet. Annars finns risk att den luxerade höften hamnar i fel läge.
– Åh, vad härligt gumman – nu ska du få bada och röra lite på benen, säger Linda och lyfter upp sin lilla dotter, håller henne tätt mot kroppen och njuter.
– Just det här längtar jag mest av allt efter… närheten och kroppskontakten som är svår att få när skenan sitter på. När Maya har den blir hon mer som ett litet paket och det känns jobbigt. Även om detta är det bästa alternativet för henne märks det att hon trivs bättre när hon slipper skenan. Så fort hon känner att hon har benen fria sprattlar hon alltid massor.

Skenan gör visserligen Maya stabil men den är onekligen i vägen.

Njuter mycket
Försiktigt lyfter hon ner Maya i badbaljan och flickan jollrar förtjust, rör prövande på benen och ler stort mot sin mamma. Hon plaskar ivrigt med sina små armar och benen följer efter allt eftersom. Det är tydligt att hon njuter i fulla drag.
– Hej vännen! Vad du skrattar! Är det skönt?
I början var Linda rädd för att Maya skulle ha ont av skenan och den första tiden var svår.
– Mayas höftfel upptäcktes andra dagen när de gjorde rutin­undersökningen. Vi fick remiss hit dagen efter, den berömda tredje dagen, och jag grät nästan hela tiden, minns Linda. Jag förlöstes med kejsarsnitt eftersom Maya var sätesbarn och amningen aldrig riktigt kom igång, så det kändes kanske lite extra svårt.
Sjuksköterska Carina Karlsson håller med.
– Mycket känslor kommer i svängning – särskilt dag tre, säger hon. Men reaktionerna hos föräldrarna varierar mycket och det gäller för oss här på avdelningen att vara lyhörda när de kommer hit. En del blir väldigt ledsna och har svårt att se hur de ska kunna sköta barnet, medan andra är helt lugna och resonerar som så att det kunde ha varit mycket värre. Det behöver inte alls ha att göra med vilken diagnos de fått – det räcker med det faktum att barnet faktiskt behöver behandlas för något

Ortopeden sätter skenan på plats. Det är viktigt att höfterna ligger i rätt läge.

Ortopeden kollar
Maya har badat klart och Linda lyfter upp sin jollrande bebis. Hon sveper in henne i en stor handduk och kramar henne länge, länge, torkar henne och går ut för att kalla på hjälp med skenan. Nu är det ortoped Ola Bing som kommer. Han vill undersöka hur Mayas höfter artar sig.
– Det här verkar bra och stabilt, säger han och rör försiktigt Mayas ben och höfter. Så lägger han henne på von Rosen-skenan och ”monterar” den på plats. Maya protesterar, spänner sig och gnäller lite.
– Sätt fingret i munnen på henne så slappnar hon av, uppmanar han Linda. Vi har tur att det är sista veckan, för skenan börjar bli på gränsen i storlek, annars hade vi fått byta till en större. Sedan får du komma tillbaka och röntga henne när hon är 6 månader. Är allt bra då gör vi om det när Maya har börjat gå. Efter det hoppas vi att hon kan få bli friskskriven.
Han ger skenan en sista översyn innan han lämnar rummet. Linda ser lättad ut och börjar klä på Maya innan hon lirkar ner henne i bilbarnstolen igen. Något som med skenan nätt och jämt fungerar.
– Nej, det är tur att hon slipper skenan nästa vecka. Snart är hon så stor att hon inte får plats när benen är utställda så här. Men nu är det äntligen nedräkning!
 

Goda prognoser efter behandling

Frejkakudde som används i behandlingen.

Ungefär ett barn av 1 000 i Sverige föds med så kallad höft­leds­luxation. Tillståndet innebär att höften ligger ur led och är betydligt vanligare hos flickor än hos pojkar, framför allt bland förstfödda flickor. Luxationen beror delvis på ärftliga faktorer. En annan trolig faktor är mängden av hormonet östrogen i blodet, men även en del mekaniska faktorer tros spela in, eftersom barn födda med sätesbjudning drabbas oftare än barn som föds med huvudet först.
Åtgärdas luxationen inte kan den leda till att lårbenet glider upp mot höftbenet med konsekvensen att den drabbade blir halt resten av livet.
Bland drygt en procent av barn som föds förekommer även en lindrigare form av höftledsluxation eller instabilitet. Då ligger höftledskulan i ledskålen men är instabil, det vill säga rör sig i ledskålen, eftersom denna är något för stor i förhållande till ledhuvudet. Led­kulan ligger dock kvar i ledskålen även om den provoceras. Höft­leden kan även vara luxerbar vilket innebär att ledkulan hoppar ur led vid en provokation.
Höftledsluxation är relativt lätt­åtgärdat om det upptäcks i tid och därför undersöks alla barns höfter av läkare innan de får lämna BB. Eftersom barns benstomme delvis består av brosk när de är nyfödda kan de lindrigare felen inte upptäckas med röntgen. Därför undersöks höfterna i första hand med ett enkelt handgrepp som visar om höften lätt glider ur led. Även ultraljud kan användas. Uppvisar barnet en luxerad höft får man omgående behandling.
Det finns tre grader av höftleds­luxation. Alla behandlas eller följs upp lite olika beroende sjukhus och på hur allvarlig luxationen är. Samtliga behandlingar går ut på att ledpannan ska få tid att formas riktigt och utveckla den skålform som krävs för att höftleden ska ligga på plats och pågår vanligtvis sex till tolv veckor. Prognosen för samtliga är att näst intill alla klarar sig utan några framtida men.

Källor: Ragnar Jerre, överläkare på Östra Sjukhuset i Göteborg, vårdguiden

Grad 1: Glidning/instabil höftled. Den lindrigaste formen av höftledsluxation. Höften är instabil och kan ruckas.

Grad 2: Luxerbar höftled. Höften ligger på plats men hoppar ur led när den provoceras.

Grad 3: Luxerande reparabel höftled. Höfterna ligger ur led av sig själva men går att lägga på plats.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler