"Hjälp, våra lämningar är så hemska!"

"Hjälp, våra lämningar är så hemska!"

När ens barn morgon efter morgon gråter och vägrar släppa ens famn i förskolan är det lätt att känna sig knäckt som förälder. Kanske kan det hjälpa något att höra att det är fullständigt normalt.

– Det är en jobbig situation att skiljas från sin förälder, säger barnpsykologen Jenny Klefbom, som har två väldigt konkreta råd för hur lämningarna ska bli bättre.

– För det första: Samarbeta med personalen. Ta ett möte och bestäm hur ni ska göra. Bestäm er till exempel för att göra avskeden väldigt korta under en period. Be att någon ur personalen tydligt tar emot ditt barn och säg hejdå och gå. För det andra: Var konsekvent under den här perioden för att få rutinen att sätta sig.

Vad ska man inte göra som förälder?
– Vara stressad men så orolig att man stannar kvar i alla fall. Då överför man sin oro på barnet. Ofta lägger man till försäkringar av typen ”Det kommer att bli bra, du kommer att få så roligt”. Då signalerar man till barnet att här finns det verkligen anledning att oroa sig!

Vad kan man säga till sitt barn istället?
– I situationer med så här starka känslor når man inte fram till en 1–2-åring, då får det räcka med en kram och att man lämnar över barnet till personalen.

Ofta får man som förälder höra ”han blir glad så fort du har gått!”. Vad beror det på?
– Att barn lever i nuet. Man behöver inte vara rädd för att barnet slutar gråta för att det har resignerat. Då ska det gråta väldigt länge, barn är uthålliga. För de allra flesta barn är det inte traumatiskt att bli bortlämnad en stund.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler