Den livsviktiga sömnen

Den livsviktiga sömnenFoto: Scanpix

Den livsviktiga sömnen

Sömnen är det största problem som nyblivna föräldrar har.

Barn- och föräldrapsykologen Malin Alfvén och Vi Föräldras bokaktuella reporter Anna-Maria Stawreberg möttes för ett samtal om barn och sömn:


Anna-Maria: Under mina år på Vi Föräldrar, och också sedan jag själv fick vårt första barn, har jag märkt att så fort man börjar diskutera barn och föräldraskap också börjar prata om sömn, eller rättare sagt om bristen på sömn…
Malin: Absolut. Om jag ska välja ut det största problemet som föräldrar har så är det sömnen. Jag får mängder av frågor om sömn. Föräldrarna vill dels ha konkreta råd och dels vill de själva ha hjälp, eftersom de mår så fruktansvärt dåligt av sömnbristen.
Anna-Maria: Ja, man blir så enormt sänkt om man inte får den sömn man behöver.
Malin: Det händer att jag träffar uttröttade föräldrar som inte känner att de orkar, som inte längre tycker att det är kul att ha barn, som börjar tänka läskiga tankar. Allt sånt hör till när man är riktigt trött.

Mer om sömn

>> Vilka sömnmetoder funkar?
>> Barnläkare varnar
>> Anna Wahlgren svarar på kritiken
>> Faktabanken/Sömn Anna-Maria: Det är vanligt med läskiga tankar, märkte jag när jag intervjuade folk inför boken. Innan dess trodde jag nog inte att det var så vanligt, även om jag själv pratat med kompisar som haft dem. Som förälder tror man nog ofta att man är helt ensam om sina stundtals sjuka tankar.
Malin: Föräldrarna kan säga: ”Nu orkar jag inte mer, nu kastar jag ut ungen genom fönstret.” Och självklart mår de ännu sämre eftersom de får skuldkänslor ovanpå allt det andra.
Anna-Maria: Man tappar helt perspektivet av att gå natt ut och natt in med en gråtande bebis, som inte alls förstår vitsen med att sova på natten. Som kanske inte alls förstår vitsen med att sova längre sammanhängande stunder över huvud taget. Och även om barnen inte verkar må särskilt dåligt av det – det verkar ju som om de får fullt tillräckligt med sömn av de där korta tupplurarna de tar med jämna mellanrum – så mår föräldrarna dåligt.
Malin: Man blir galen. Att ständigt avbryta någons sömn är en beprövad tortyrmetod.
Anna-Maria: Innan våra barn föddes var vi förberedda på att det skulle bli en del sömnlösa nätter. Men jag skrattade mest bort det med att jag upplevt många sömnlösa nätter. Att jag ibland kunde vara på fest fram till morgonen, och att det inte var så jobbigt.
Malin: Men när man är på krogen har man ju bara sig själv att sköta dagen efter. Man måste inte räcka till för någon annan också.
Anna-Maria: Dessutom vet man att man kan ta igen sömnen. När man har en bebis som inte sover vet man aldrig när man får sova själv, och det är svårt att leva i den ovissheten, man ser inget slut på det jobbiga.
Malin: Det, i kombination med att man helt tappar perspektivet på vardagen, gör det svårt att tänka logiskt kring det här.

”Föräldrar öppnare idag”

Anna-Maria: Ja, jag tänker också på det här som många, framför allt mammor, säger: ”När min bebis var nyfödd kände jag att allt stod och föll med mig.” Att det inte finns någon annan som kan ta över, åtminstone inte om man ammar.
Malin: Jag har ju jobbat som barn- och föräldrapsykolog i många år, och nu förtiden är man gudskelov öppnare med sina problem. Om man är intill döden trött så säger man det i dag. Det gjorde inte föräldrar för 20, 30 år sen på samma sätt.
Anna-Maria: Ändå är det fortfarande lite tabu. En av mammorna i boken berättar att det var som att öppna en magisk flaska när hon för första gången berättade om sina sömnlösa nätter i föräldragruppen. När hon hade tagit upp ämnet visade det sig att varenda mamma i gruppen kände igen sig. Då blev det lättare, då kunde alla dela med sig av sina erfarenheter och tycka synd om varandra.
Malin: Jag tror inte alls att barn skulle sova sämre i dag än för 30 år sen. Men i dag pratar man om det på ett annat sätt än vad vi som var föräldrar på 1960- och 70-talen gjorde.
Förr lät man barnen skrika en stund innan man lyfte upp dem. Så är det inte i dag. Vi tar upp barnen direkt, om vi inte följer femminuters-metoden, vill säga.
Anna-Maria: Femminuters-metoden är väldigt utbredd i dag.
Malin: Men man kan fråga sig vad som händer med barn som blir lämnade när de gråter. Till slut ger de upp, de känner sig övergivna.
Anna-Maria: Men det finns många som kan berätta om hur de blivit hjälpta av metoden. Och att barnen verkar vara trygga och glada.
Malin: Absolut. Femminuters-metoden kan vara bra för vissa barn. Det händer att jag rekommenderar den, det beror helt på vilket barn man har.
Anna-Maria: Den funkade på vår äldsta dotter, men när vi skulle köra den på vår yngsta dotter blev det katastrof.
Malin: Det beror på barnet och också på när man testar den. Det händer enormt mycket under barnets första år. Det som funkar en månad funkar inte alltid nästa.
Anna-Maria: Många undrar över hur länge de ska testa en metod innan man kan säga om den funkar eller inte. Det är svårt att avgöra tycker jag, det är upp till varje familj. Däremot gäller det att ha en stark övertygelse när man ska testa en metod.
Malin: Men varför måste man vara så övertygad hela tiden?
Anna-Maria: För att övertyga barnet om att det man gör är det bästa måste man ju själv vara övertygad om det. Det är svårt om man inte är det… Men jag tänker att man redan från början kan säga till sig själv: ”Nu testar vi det här i fem dagar, en timme om dagen. Funkar inte det är jag beredd att tänka om.”
Malin: Precis. Och jag är övertygad om att man som förälder hör skillnad på ångest- och ilskegråt.
Anna-Maria: Men en metod är något man ska ta till i sista hand. Min tanke med boken är att föräldrar ska få en slags verktygslåda att jobba med när det gäller att hitta knep för att få barnet att sova. Det finns ju en massa saker man kan göra innan man kör till exempel Anna Wahlgrens sova-natten-kuren eller Eckerbergs femminuters-metod. Till exempel det här med rutiner.
Malin: Men alla barn gillar inte rutiner, precis som alla vi vuxna inte är rutinmänniskor.
Anna-Maria: Ändå tror jag att de flesta barn uppskattar det förutsägbara med en kvällsrutin.
Malin: Alla barn går inte på det. Och alla barn behöver inte den tryggheten, de finner trygghet i något annat.
Anna-Maria: Själv gillar jag inte rutiner, men jag måste säga att när jag gått ett par månader med alldeles för lite sömn tyckte jag att det var ett billigt pris att betala: Tre månaders tråkighet mot ljuvlig sömn…

Gör en akutplan
Malin: När de här föräldrarna kommer till mig, de som har prövat allt och nästan är beredda att betala vad som helst för att få sova, då får de först en akutplan att ta till: För att över huvud taget kunna tänka klart, för att över huvud taget kunna ta ställning till vad nästa steg blir, måste man få sova åtminstone några timmar per dygn under några dagar. Jag brukar råda föräldrarna, om de är två, att den förälder som är hemma, ska försöka bli sjukskriven, så att den andra föräldern kan avlasta. Gå ut och gå några timmar på förmiddagen, vad som helst, så att den andra får en chans att ta igen sin sömn. Ofta säger mamman, för det är oftast mamman, att hon inte har ro att somna. Då händer det att jag rekommenderar att läkaren skriver ut en svag insomningstablett, så att hon varvar ner. För sömn i det här läget är livsviktigt.
Anna-Maria: Man har nerverna utanpå när man lider av sömnbrist. Först när man har sovit igen får man tillbaka perspektivet.
Malin: En del får till och med självmordstankar av sömnbrist. Därför är det viktigt att komma över det första akuta stadiet, att få sova igen. Därefter får man helt enkelt prova sig fram. Kanske gör man för mycket med bebisen på dagarna, hon eller han behöver lugn och ro. Kanske gör man för lite, och bebisen är uttråkad. Sömnproblem är alltså väldigt viktiga att ta tag i, även om jag sällan ser att barnen själva lider av sömnbrist.
Anna-Maria: Det händer att läkare skriver ut sömnmedel till bebisar. Jag har pratat med föräldrar som testat det som en sista utväg.
Malin: Ja, det är inte vanligt med sömnmedel, men som en absolut sista utväg och som något man gör i nära samråd med en barnläkare kan det vara värt att prova.
Anna-Maria: Men det är en utväg som fått, och får, mycket stark kritik, bland annat av Anna Wahlgren.
Malin: Om alternativet är att man blir tokig så ser jag inte några större problem med sömnmedel. Och det är precis som med oss vuxna, det är något man gör under en övergångsperiod.
Anna-Maria: I boken berättar jag om ett sätt som en amerikansk läkare, Harvey Karps, har tagit fram, där man lindar, vaggar och vyssjar bebisen till sömns.
Malin: Ja, det är fantastiskt. Det funkar så bra, jag har själv testat på mina barnbarn och även tipsat många andra om det.

Boken

Allt du vill veta om barnets sömn men varit för trött för att fråga om (Prisma/Vi Föräldrar) – det är titeln på den senaste boken i VI Föräldras bokserie.
Boken, som är skriven av vår reporter Anna-Maria Stawreberg, innehåller bland annat råd från många olika experter, redogörelser för de mest kända sömnmetoderna och erfarenheter från föräldrar.Läs mer om boken/Beställ boken

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler