Därför är förskolan bra för ditt barn

Därför är förskolan bra för ditt barn

Därför är förskolan bra för ditt barn

Dags att börja förskola. Och dags för allt som hör därtill – som det dåliga samvetet, till exempel. För när föräldraledigheten börjar ta slut får åtminstone en del av oss en gnagande känsla av att inte vara bra nog som föräldrar eftersom vi måste – eller vill – jobba eller plugga också.

"Förskolan är bra"
– Föräldrar ska inte ha dåligt samvete för att de lämnar sina barn på dagis. För är det något som forskarna är överens om generellt så är det att förskolan är bra, säger Gunni Kärrby, professor emeritus i pedagogik som i många år har forskat om förskolan. Sven Bremberg, docent vid Folkhälsoinstitutet, håller med. Det vetenskapliga stödet för att förskolan är bra för barns utveckling och hälsa är starkt, konstaterar han i en forskningsöversikt.

I Sverige går de flesta barn i förskola, men med jämna mellanrum brukar debatten om huruvida detta är bra eller dåligt ploppa upp i media. Kritikerna brukar hävda att förskolan kan vara skadlig, särskilt under de första levnadsåren.
– Det stämmer inte med den bild man får av den vetenskapliga litteraturen. Om det är bra kvalitet, då är det en fördel att barn är i förskola, säger Sven Bremberg. Han har i en forskningsöversikt identifierat åtta internationella studier av hög kvalitet. De visar att barn som har gått i förskola får flera positiva effekter under skolåren: bättre skolprestationer, bättre social anpassning och en lägre förekomst av utagerande beteendeproblem.

Bättre skolanpassning
Sven Bremberg tar också upp tre svenska studier som alla visar positiva effekter av förskola. Bengt-Erik Andersson, professor emeritus i utvecklingspsykologi och pedagogik, står bakom en av de svenska studierna; en långtidsstudie av drygt 100 barn. En del av dessa barn började i förskola (på dagis eller hos dagmamma) redan efter ett halvårs ålder (det kunde man göra när studien inleddes på 70-talet), andra började senare, och åter andra var hemma med en förälder under de första åren.

När barnen var åtta år bedömdes de av sina lärare. Det visade sig att de barn som började i förskola före ett års ålder klarade sig kunskapsmässigt bättre än de andra. Dessutom var deras skolanpassning betydligt bättre än andra barns.

När barnen var 13 år fanns det inte längre några skillnader i skolanpassning. Men skillnaderna i skolprestationer fanns kvar – och dessutom:  de barn som började tidigt i förskola hade en högre social kompetens.

När barnen vid 16 års ålder gick ut grundskolan samlade forskarna in deras skolbetyg och analyserade samtliga hittills gjorda undersökningar. 70 procent av de barn som började förskola före ett års ålder hade sammantaget en mycket positiv utveckling, visade det sig. Motsvarande siffra för hemmabarnen var 38 procent.

"Kvaliteten avgör"
Bengt-Erik Anderssons resultat är i linje med internationell forskning, menar han själv.
– I själva verket ställer forskarna numera inte frågan om det är bra eller inte för små barn att vara i förskola. Det som avgör är förskolans kvalitet. Det är den man forskar om numera.

Just kvalitetsbegreppet har lyfts fram av en del av dem som kritiserar Bengt-Erik Anderssons slutsatser. För förskolornas kvalitet är inte densamma idag som den var på 1970-talet, när de som ingick i studien gick i förskola. Därmed är inte heller studiens resultat applicerbart på vår nuvarande förskola, menar man.

Sven Bremberg håller inte med. Han tror att Bengt-Erik Anderssons slutsatser fortfarande kan vara giltiga eftersom personaltätheten fortfarande är så pass hög i svenska förskolor.
– Problemet är att det inte går att fastslå ett förhållande enbart utifrån en studie, säger han.

Och en av de andra svenska studierna visar ett delvis annat resultat. Även den visar visserligen att förskola har positiva effekter, men också att den före 15 månaders ålder kan ha blandade effekter.
– I yngre åldrar är kunskapsläget oklart, konstaterar Sven Bremberg. Men det har mindre praktisk betydelse, eftersom de flesta föräldrar själva är hemma med barnet under det första året.

Barnpsykiatern Magnus Kihlbom, som har skrivit rapporten Om små barns behov och utveckling för Myndigheten för skolutveckling, menar att man mycket väl kan generalisera och säga att de flesta barn har det bra i förskolan, för det är sant.
– Men jag kan, som barnpsykiater snarare än farfar, känna oro för att det i varje barngrupp finns ett eller några barn som av olika skäl är extra sårbara. För dem är det extra viktigt att förskolans kvalitet är god. Är förskolan av god kvalitet så kan den vara ett väldigt bra stöd. Är den inte det grundläggs tvåtredjedelssamhället, där man bara bryr sig om de välrustade och de robusta, redan här.

Inte för stora barngrupper
Magnus Kihlboms engagemang handlar inte om förskolans vara eller icke vara, poängterar han.
– I stället är det en fråga om att det ska vara en god kvalitet i barnens anknytning till dem som är viktiga för dem i förskolan. Och ju yngre barnen är, desto högre krav måste man ställa på detta.

Målet är i grunden enkelt, anser han. Varje barn ska ha en kontinuerlig och god relation till en varm, empatisk vuxen. Och vägen dit går via en barngrupp som inte är alltför stor, en personaltäthet som är tillräckligt hög, en så låg personalomsättning som möjligt och en dag på förskolan som inte är längre än vad barnet klarar av. Men att svara på frågan hur lång vistelsetid som är lämplig för en ett- eller tvååring låter sig inte göras, menar han.
– Det är så många faktorer som spelar in. Hur har barnet det i förskolan? Ju bättre det har det, desto längre vistelsetid tål det förstås. Och vad är bra för mamma och pappa? Det som är bra för dem är även bra för barnet.
– En stressad förälder som inte hinner avsluta på jobbet, utan bara skyndar iväg för att hämta i tid, är inte heller bra.

Förskolans kvalitet är redan god på många håll. Men kanske inte alltid tillräckligt god, menar Magnus Kihlbom, i alla fall inte överallt.
Ansvaret är naturligtvis politikernas, poängterar han, men lägger också över en del av det på föräldrarna:
– Jag tycker att föräldrar tar för lite ansvar. Alla är så tacksamma, alla tycker att allt är så bra. Men ni föräldrar har en väldigt stor politisk tyngd. Ni skulle pressa på mycket mer mot politikerna. Ni borde säga ifrån mer. Ni borde bilda föräldragrupper, föräldraföreningar, trycka på för att få en tillräckligt bra kvalitet.

Vad är kvalitet?
Läs mer på nästa sida.


Men kvalitet i förskolan, vad är egentligen det?
Det är en stor diskussion som man har lite olika syn på i olika länder,  berättar Gunni Kärrby.
– Här i Sverige lägger vi stor vikt vid den sociala delen – framför allt att personalen har ett bra förhållningssätt till barnen, att de har en lyhördhet och en förmåga att se och uppmärksamma varje barn.


Det handlar alltså inte om barngruppernas storlek och personaltätheten?
– Nej, inte så mycket som man tror. En studie som vi gjorde i början av 1990-talet visade att det som spelade störst roll för kvaliteten var att personalen var medveten om och reflekterade över vad de ville med sitt arbete i förskolan, att man pratade mycket om vad man gjorde med barnen.

Internationellt sett tillhör den svenska barnomsorgen världens bästa, brukar man säga.
– Men det har nog försämrats under senare år i och med nedskärningarna och de stora barngrupperna.
Å andra sidan har personalen blivit duktigare, mer välutbildad och bättre fortbildad – och kvaliteten har ju mycket att göra med sådant, säger Gunni Kärrby.

Sammantaget är förmodligen förskolan trots allt av bättre kvalitet idag än den var för tio, femton år sedan, tror hon.
– Det finns nog platser där det är för stora grupper, men samtidigt finns det ställen som klarar av det. Och det här med barngruppens storlek är också en avvägning. 15 barn är optimalt, brukar jag säga, för det måste ju vara en tillräckligt stor grupp för att barnen ska kunna hitta kompisar som de tycker om att vara med. Och är det en utvidgad syskongrupp med barn från ett till fem år måste det kanske vara ännu fler barn för att de hitta någon i samma ålder. Men när det är upp till 20 barn eller däröver, då funkar det vanligtvis inte.

Och hur bra förskolan än är finns det alltid, och kommer det alltid att finnas, barn som inte trivs där, påpekar hon.
– Ofta är det föräldrarna själva som, kanske omedvetet, är lite skeptiska. Barn suger åt sig sådant vältigt lätt, så man får försöka ha en öppen inställning. Sedan får man förstås vara lyhörd för om det ändå inte fungerar, säger Gunni Kärrby.

Oftare sjuka
Men barn som går i förskola är oftare sjuka än andra barn. Det är ett faktum som man inte kommer ifrån. Under sina första levnadsår kan barn som går i förskola få i genomsnitt dubbelt så många luftvägsinfektioner per år som barn som är hemma, enligt en studie. Det innebär ett tiotal luftvägsinfektioner per år.

Att bli sjuk så ofta är förstås påfrestande, men enligt Sven Bremberg har man inte kunnat se några negativa långtidseffekter av det. Tvärtom kan det, åtminstone delvis, vara så att alla dessa infektioner i förlängningen är av godo för barnet. För efter varje infektion får barnet ett stärkt immunförsvar mot i alla fall just den infektionen.

Barn som går i förskola eller på andra sätt träffar andra barn under sina första levnadsmånader har en mindre risk att drabbas av leukemi, enligt brittiska forskare. Forskarnas resultat anses stödja teorin att en måttlig exponering för vanliga infektioner under det första året minskar risken för leukemi. En del tror också att tidiga infektioner kan vara en fördel även på andra sätt. Svenska studier har till exempel visat att vanliga smittsamma sjukdomar tidigt i barndomen kan skydda mot hjärtsjukdomar i vuxen ålder.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 11/2005

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler