Arv & miljö påverkar barnet lika mycket

Arv & miljö påverkar barnet lika mycket

Arv & miljö påverkar barnet lika mycket

Våra barns personlighet formas i ett raffinerat samspel mellan arv och miljö. Det gäller allt från läslust till stresstålighet och blyghet.
 

Först trodde man att bebisar föddes som tomma skal som skulle fyllas med innehåll. Sedan fick man för sig att det mesta redan var förutbestämt genom vårt genetiska arv. Idag vet forskarna att sanningen ligger någonstans däremellan.

Våra barn föds visserligen med en fullständig uppsättning gener som bestämmer ut­seende och ger förutsättningar att utveckla olika personligheter. Men genernas genomslag beror till stor del på hur arvet samspelar med miljön runtomkring.

Paul Lichtenstein
är professor vid Karolinska Institutet och chef för det svenska tvilling­registret, det största i världen. Han berättar att arv och miljö spelar ungefär lika stor roll för våra barns personlighetsutveckling. Generna bestämmer mellan 30 och 50 procent, miljön resten. Men tvärtemot vad man tidigare trott är det inte den gemensamma uppväxtmiljön som påverkar mest, utan barnets individuella erfarenheter i och utanför familjen.

UPPLEVELSER ÄR INDIVIDUELLA
Med individuell miljö menas sådana upplevelser och händelser som varje enskilt barn varit med om: kompisrelationer, aktiviteter, sjukdomar och olyckor. Även inom familjen får syskon sina egna unika upplevelser; dels behandlar föräldrar sina barn olika, dels upp­lever barn det som händer omkring dem på olika sätt.
– Barnens skilda gensammansättning gör att de uppfattar och påverkas olika av det som sker omkring dem. Det är därför man kan sitta och prata med sina syskon om sådant som hänt i barndomen och minnas samma händelser på helt olika sätt. Bara mellan 5 och 10 procent av miljöpåverkan kommer av den delade uppväxtmiljön, medan ungefär 50 procent beror på den individuella miljön, säger Paul Lichtenstein.

Den individuella miljöns betydelse kan alltså förklara att många syskon är så olika varandra som personer – lika i vissa avseenden, men varandras motsatser i andra.

ETT STÄNDIGT SAMSPEL
En annan faktor som spelar roll för barnens personlighetsutveckling är hur vi föräldrar reagerar på våra barns agerande.
– Vi har studerat vad som gör att vissa föräldrar ofta blir irriterade på sina barn, hittar fel på dem och har svårt att komma överens med dem. Vi har sett att det till stor del är barnens genetiskt styrda beteende som framkallar reaktionerna hos föräldrarna. Men om vi föräldrar vill förändra relationen till våra barn är det vi vuxna som måste lära oss att reagera annorlunda på barnens agerande.

Arv och miljö formar våra barn genom ett ständigt samspel. Vi som föräldrar kan ge våra barn en miljö – till exempel tillgång till böcker – samtidigt som barnets genetiska förutsättningar påverkar hur det kommer att reagera på miljön vi erbjuder dem – intresset för dessa böcker.

Den här samverkan mellan gener och omgivning gäller de flesta av våra beteenden, som exempelvis blyghet, framåtanda, stresstålighet och social förmåga.
– Generna bestämmer inte över oss och det är aldrig kört på förhand bara för att man har en viss gen.

Det finns exempelvis ingen gen för kriminalitet, säger Paul Lichtenstein.
Han är just delaktig i ett forskningsprojekt om så kallade maskrosbarn. Där försöker man ta reda på varför vissa barn går starka ur en tuff uppväxt med mängder av positiv energi, medan andra nästan går under.
– Det är mycket möjligt att barn med en viss genuppsättning reagerar helt annorlunda på motgångar än andra, säger han.

Publicerad i Vi Föräldrar nr 12, 2009.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler