Thinkstock

Jo, man kan bli arg på sin bebis. Och det är inte negativt – det viktiga är hur vi hanterar vår ilska.

Arg på sin bebis – får man bli det?

Den som blir arg på sin  bebis känner ofta skuld. Men det är okej att bli arg och irriterad. Faktum är att det fyller en funktion för anknytningen, säger psykologen Malin Bergström.

Där är den ju, bebisen. Så liten. Så beroende. Så fylld av en massa behov. Och man själv, som förälder, är fylld av ömsinta föräldrakänslor. Rustad med ett oändligt tålamod. Står pall för allt.

Njae. Riktigt så är det inte i verkligheten, i alla fall inte alltid. Som när bebisen vägrar ligga på filten ens för en sekund. Eller när bebissömnen är upphackad i korta 20-minuterspass, fast det är mitt i natten. Eller när bebisen vaknar precis när man äntligen har satt sig för den där efterlängtade stunden vid datorn.

Ilska och irritation kan skapa skuld

Att känna irritation, frustration eller ilska mot sitt barn är ofta förknippat med skuld: ”Vad är jag för en usel förälder? Jag borde inte känna så här!”

Men jo, det borde du, tycker psykolog Malin Bergström. Det är så vi föräldrar funkar, och det är bra. Det fyller en funktion.

– För att komma sin bebis nära och vara en lyhörd förälder måste man öppna upp sina känslokanaler. Att vi är öppna känslomässigt är fullkomligt avgörande för att barnet ska få en trygg anknytning. Det är en av mina absoluta käpphästar, säger hon.

Vi kan inte välja känslor

Kruxet, menar hon, är att vi inte kan välja vilka känslor vi ska öppna upp för.

– Man kanske önskar att man bara kände den där starka kärleken, men det är vanligt att vi också upplever ilska och ledsenhet starkare än annars. Man öppnar upp alla kanaler.

Ansvaret som föräldraskapet innebär gör inte saken lättare, tror hon. Det är ju vi som ska försöka förstå och tolka den nya, lilla personen som kommunicerar så annorlunda. Det är vi som ska tillgodose bebisens alla behov. Vi känner ansvaret, vi försöker stå ut med det, men lyckas kanske inte alltid.

Maktlöshet kan väcka ilska

Att inte kunna trösta barnet kan väcka en känsla av maktlöshet. Och maktlöshet kan i sin tur skapa ilska.

I takt med att barnet blir större blir vi mer stabila som föräldrar. Vår frustration blir annorlunda – men den finns fortfarande där ibland, som i alla nära relationer, säger Malin Bergström.

När 3-åringen skriker efter godis i affären är det lätt hänt att man smittas av barnets känslor och känner den egna frustrationen välla upp inombords.

Känslor smittar

– Vi ska smittas av barnets känslor och koka ner dem till en för barnet mer hanterbar form, men vi ska inte smittas så att vi beter oss likadant som barnet. Vi ska använda ”smittan” till att tolka barnet och hjälpa det, säger Malin Bergström. 

Som där i affären, med 3-åringen skrikandes på golvet – mitt i vår frustration förstår vi, i alla fall så småningom, att barnets utbrott kanske handlar om blodsockerfall och övertrötthet; vi ger banan eller riskaka, lyfter upp och går hem.

Eller som när bebisen är ledsen och vi håller, vaggar och vyssjar, säger ”Ojojoj, gör det ont i magen?”. Även om barnet inte förstår vad vi säger så förstår det att vi förstår, att vi tolkar och ger tillbaka, säger Malin Bergström.

Stå ut med barnets känslor

– Att vara förälder är att stå ut med att rymma barnets känslor inom sig och hantera dem åt barnet. Det är det som är poängen för barnet. Det är det som får barnets förmåga att reglera sitt känsloliv att utvecklas. 

Men att känna ilska gentemot sitt barn är ofta tabubelagt. Kanske bär man med sig en bild av att man som förälder ständigt ska vara lugn, ömsint och kär i sitt barn.

– Jag tror i och för sig att det är bra att ha en sådan bild att sträva mot, säger Malin Bergström. Men samtidigt tycker jag att mycket i mitt jobb går ut på att få föräldrar att förstå att det är människor barnet behöver, inte några Florence Nightingales.

Våra barn behöver våra känslor

Vi ska inte känna skuld för vår frustration, tycker Malin Bergström. Våra barn behöver våra känslor, och ilskan i sig är inte negativ, men för barnets skull är det viktigt hur vi hanterar den.

Vuxnas ilska kan skrämma och göra illa.

– Det finns en liten procentandel av oss som går över gränsen. Oroar man sig för att man befinner sig i närheten av gränsen behöver man stanna upp och försöka hitta ett annat förhållningssätt. I början, innan vi har vant oss vid de starka känslor barnet väcker och innan vi känner oss trygga i att vi kan hantera dem, är det svårt. Men efter de första månaderna behöver vi landa i att vi förstår och kan hjälpa vår bebis när den är ledsen och skrikig, utan att vår egen ilska blir stark.

"Prata om det!"

Blir man arg på ett sätt som inte är bra, då vet man det inom sig, tror Malin Bergström.

– Man kanske inte mår bra, man kanske skäms ... Till alla som känner så vill jag verkligen säga ”Prata om det!”, för det lättar! När man erkänner, öppnar upp och vågar dela så löses det upp.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 7/2017


Det här är Vi Föräldrar

Vi vill ge alla pappor och mammor (och dig som väntar barn förstås) uppdaterad och korrekt info – som en motvikt till alla åsikter och allt tyckande som ofta omgärdar barn och barnuppfostran. För att få svaren vänder vi oss till Sveriges främsta experter; ingen fråga är för liten för att inte tas på största allvar – och ingen är heller för stor. Välkommen hit!


Nyhet! Sova hela natten – utan sömnmetoder är en onlinekurs med Vi Föräldrar, tidningen mama och barnpsykologen Malin Bergström. Läs mer här!



Nya numret av Vi Föräldrar – i butik nu!


Missa inte vårt supererbjudande: 5 nummer av tidningen Vi Föräldrar + välj en välkomstgåva för 179 kr! Läs mer här! ❥

Här kan du köpa senaste numret!

För dagliga uppdateringar följ Vi Föräldrar på facebook.


Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler