Shutterstock

Är du bekväm med pillandet? Låt barnet fortsätta.

Att vara sitt barns "snutte"

Vara nära, pilla ­i mammas eller pappas hår, dra i örsnibben, känna på bröstvårtan … Är du också ditt barns "snutte"?

Det kan vara jättemysigt att ligga nära och gosa med sitt barn – men också påfrestande att ständigt ha sin kropp tillgänglig. Det vittnar många föräldrar om som på barnets begäran har sitt öra, bröst, sin haka eller annan kroppsdel tillgänglig för barnet ­mer eller mindre dygnet runt.

En förälder berättar att sonen på 17 månader vill dra i håret för att ­komma till ro.

– Allra värst är det på morgnarna, när han vaknar tidigt och försöker somna om, eller när han ska sövas för middagsvilan. Då känns det som att han drar bort tussar med hår. Det är sällan så farligt som det känns, men det kan göra riktigt ont.

Ett sätt att få tröst

Att söka förälderns närhet hör till grundläggande mänskliga behov, berättar Catarina Furmark, psykolog och forskare vid Karolinska institutet.

– Det är mysigt och ett sätt för barnet att få tröst. Huden är vårt största organ. Att bli klappad och smekt, ligga hud mot hud eller att få pilla på förälderns öra är lugnande. När vi rör vid varandra frigörs ”lugn- och ro-hormonet” oxytocin. Att få trösta sig på det här sättet, med förälderns hjälp, ger barnet stöd att reglera sina känslor, kanske från ledsen till lugn, säger hon.

Vilken kroppsdel barnet väljer är nog mest tycke och smak, tror Catarina Furmark.

En mamma berättar att hennes dotter vill pilla på vad dottern kallar ”mammas lilla tutte” – ett födelsemärke.

– Så fort hon kommer upp i min famn måste hon sticka in handen och pilla. Har jag jacka på mig drar hon ner dragkedjan. Ibland blir det ömt. Jag har funderat på att ta bort födelsemärket, säger hon.

Lång amning – mindre behov av snuttefilt

Medan en del barn inte vill ha något annat än förälderns kropp att snutta på kommer andra till ro med en filt eller en nalle, ett så kallat övergångsobjekt. Det kan finnas ett samband mellan övergångsobjekt och amningslängd, visar en studie bland 147 barn utförd av psykologerna Margareta och Lennart Viberg. Resultaten presenterades i avhandlingen Nallen i psykologin.

– Barn som ammades längre tid än 8 månader hade i mindre utsträckning napp och behov av snuttefilt, medan barn som ammades kortare än 8 månader och inte hade fri tillgång till föräldrakroppen, i större utsträckning utvecklade ett behov av ett övergångsobjekt. Barn som tidigt använder napp har lättare att tröstas av något annat än mammans kropp. De har tidigare kommit i kontakt med ”något annat”, säger Margareta Viberg.

Beteendet att pilla på föräldern kan ofta börja i samband med att barnet slutar amma, som ett sätt att fortsätta få närhet. En förälder berättar att hennes dotter slutade amma när hon var drygt 2 år och då istället började fingra på mammas bröst.

– Nu har det snart gått ett år, och jag har börjat tröttna på det, men när jag ibland fräser ifrån blir hon antingen jätteledsen eller säger bedjande ”Snälla mamma, bara lite”. Just nu vacklar jag. Ibland låter jag henne ”hålla”, som hon kallar det, antingen för att det känns okej eller för att jag vill att hon ska komma till ro och somna snabbt. Eller så säger jag nej. Och då känner jag ändå ofta en liten försiktig hand komma trevande efter några minuter, och jag låtsas som ingenting för att jag inte vill göra henne ledsen.

Enligt Margareta Viberg kan det vara svårt att begränsa barnets krav på förälderns kropp under barnets första och andra år.

– Men det är en naturlig och även nödvändig del av barnets utveckling att successivt få mindre tillgång till förälderns kropp. Man måste få säga nej om det inte känns bra. Det kommer att göra barnet frustrerat, men det är en viktig del av barnets utveckling att förstå att det är skillnad på barnet och föräldern, att man inte äger den andra helt. Och barn mår inte bra av att fortsätta göra något om det skapar irritation hos föräldern. Men avvänjningen måste ske successivt, säger hon.

Bekräfta barnets känslor

Catarina Furmark rekommenderar också att man tar det lugnt och låta barnet vänja sig gradvis.

– I hela barnets liv har det kanske fungerat på ett visst sätt. Och nu ska man som förälder försöka förändra det, för att man själv vill. Man kan anta att barnet inte är lika positivt till förändringen. Det betyder inte att föräldern måste ”ge efter” för barnet. Men föräldern behöver hjälpa barnet, så att det är förberett på att han eller hon snart kommer behöva sluta, säger Catarina Furmark.

Det är bra att prata om vad som ska ske även med små barn, som inte har kommit så långt i språkutvecklingen.

– Barn förstår språk mycket tidigare än vad man har trott. Även om de inte förstår orden förstår de tonfallet, säger Catarina Furmark.

Hur tidigt ett barn är redo att sluta beror, enligt henne, på barnets personlighet, utvecklingsfas och vilket bemötande barnet får från föräldrarna.

– Beteenden för att trösta sig själv kommer med barnets erfarenheter och mognad. För att kunna reglera sina känslor behöver barnet få sin känsla bekräftad. Då lär sig barnet att ”min känsla är rätt, men jag får tröst och det går över”. Riktigt små barn har få erfarenheter att bygga på, och minnessystemet är inte fullt utvecklat, men i takt med att minnet och språket utvecklas och med hjälp av förälderns bekräftelse lär sig barnet att själv hitta tröst. Ofta går det över snabbare om föräldern kan ge barnet bekräftelse i dess känsla, säger Catarina Furmark.

Ingen brådska att vänja av barnet

Så länge man som förälder känner sig bekväm är det ingen brådska att vänja av barnet, anser hon. Det brukar inte heller bli svårare ju äldre barnet blir, så länge det har fått sina känslor bekräftade.

– Men man kan hjälpa barnet att lugna sig på andra sätt. Barnet kan sitta med mamma och pappa för att få fysisk kontakt andra tider på dygnet än när det är dags att sova. Då kan man tillgodose barnets närhetsbehov vid en tidpunkt som kanske är bättre för både förälder och barn, säger Catarina Furmark.

Man får känna efter var ens personliga gränser går och hitta en form för närhet som känns rimlig. Men för barnets skull är det bra om man skyndar långsamt.

– Man får lugnt, stillsamt och snällt upprepa kanske 50 gånger att ”Jag vill inte att du drar mig i håret, vi kramas istället” och ”Jag ser att du blir ledsen, men jag vill inte”, säger Catarina Furmark.

Om du inte vill vara "snutte" längre – 5 tips

1. Ha inte för bråttom. För barnet, som har haft det på samma sätt hela livet, är det en stor förändring.

2. Förbered barnet. När du vet vad du vill kan du berätta vad du känner och hur du vill ha det. Fråga gärna barnet när och hur hen skulle vilja sluta.

3. På samma sätt som att det går bra att fortsätta amma enbart vissa tider av dygnet, går det bra att begränsa barnets pillande till vissa situationer. Men det kommer att kräva en del påminnelser innan barnet förstår och accepterar de nya reglerna.

4. Erbjud ett alternativ, kanske att hålla handen. Introducera eventuellt en snuttefilt eller liknande.

5. Tanka närhet på andra sätt och vid andra tillfällen, kanske i soffan på eftermiddagen.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 8/2016




Nya numret av Vi Föräldrar – i butik nu!


Missa inte vårt supererbjudande: 5 nummer av Vi Föräldrar + lyxiga ekoprodukter från Estelle & Thild för bara 159 kr! Läs mer här! ❥

Här kan du köpa senaste numret!

För dagliga uppdateringar följ Vi Föräldrar på facebook.


Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler