Shutterstock

När föräldern är på jobbet måste någon på förskolan ta över och bli en vikarierande anknytningsperson.

Så blir barnet tryggt i förskolan

Trygg anknytning till personalen är det viktigaste för att barnet ska ha det bra i förskolan. Men hur får man till det? Vi har pratat med psykolog Malin Broberg.

En darrande underläpp, ­tårfyllda ögon. Eller en liten kropp som krampaktigt klamrar sig fast vid föräldern, som inte vill släppa taget och säga hejdå.

Svåra förskolelämningar kan skära som knivar, både inom barnet och i föräldra­hjärtat. Och det är inte ovanligt att barn är ledsna när de lämnas på förskolan.

– Under inskolningen och i början av tiden i förskolan är det ofta så. Det är okej och helt ­naturligt, säger Malin Broberg, professor i psykologi vid ­Göteborgs universitet och en av författarna till boken Anknytning i förskolan (Natur och Kultur).

Att barnet är ledset innan det har vant sig vid förskolan kan ses som tecken på något positivt: att det har utvecklat en trygg ­anknytning till föräldrarna.*

– Men när barnet har vant sig vid ­förskolan och pedagogerna vill man inte att det ska vara väldigt ledset varje gång man lämnar. Då är det viktigt att personalen istället lyckas fungera som en trygghet för barnet, så att det ledsna kan gå över, säger Malin Broberg.

Anknytning – så funkar det

Barns anknytning kan beskrivas som en förmåga att söka trygghet hos några få ­utvalda personer, och att tack vare det sedan kunna utforska världen – för att därefter återigen, när de behöver det, återvända till en anknytningsperson för att tanka mer trygghet.

Detta är till stor del något biologiskt, förklarar Malin Broberg.

– Små barn överlever inte om de inte kan söka skydd och hjälp hos trygga vuxna som de litar på. De har ett behov – ett biologiskt behov – av att vara nära en trygg anknytningsperson för att inte utsättas för fara.

Anknytningssystemet fungerar ungefär som en termostat. Det märks inte när barnet är lugnt och tryggt. Men om något är ­obehagligt, gör ont eller känns fel på annat sätt aktiveras anknytningssystemet och barnet söker närhet eller gråter.

Gråt är en effektiv signal. Den får oss som tar hand om barnet att skynda för att försöka förstå vad som är fel, och hjälpa – precis som det är tänkt. Och barnets upprepade ­erfarenheter av tröst när det är ledset eller skrämt gör att den eller de vuxna – ofta föräldrarna – som tar hand om barnet blir dess trygga anknytningspersoner.

Anknytning i förskolan – så funkar det

Att barnet utvecklar en trygg relation även till personal i förskolan är jätteviktigt, säger Malin Broberg.

– Framför allt små barn, upp till ungefär 3, 4 år, har svårt att vara avslappnade, ­nyfikna och utforskande om de inte har någon trygg, vuxen person som de kan lita på i sin närhet. Och eftersom föräldrarna lämnar barnet på förskolan, måste någon där ta över den rollen och bli en ­vikarierande anknytnings­person.

Alla – även vi vuxna – har behov av att kunna vända oss till någon som vi känner oss trygga hos när vi behöver stöd eller hjälp.

– För små barn är det extra viktigt. När man är liten är det inte så lätt att hålla kvar en inre bild av sina anknytningspersoner. Då klarar man inte av att själv ta hand om sina känslor när man blir stressad eller ­ledsen. Då blir man mycket mer ­över­väldigad av sina känslor. Därför ­behöver barnet känna trygghet till ­åtminstone någon i personalgruppen för att kunna delta aktivt i förskolans ­verksamhet.

Anknytning skapas ur erfarenheter av tröst och hjälp

Barn knyter an till förskolepersonal på samma sätt som de knyter an till föräldrar – ­genom upprepade erfarenheter av att få tröst och hjälp.

Förskolebarn har ibland en ”favoritfröken”.

– Det är ofta samma person som har varit mest med barnet vid inskolningen. Någon som barnet känner lite mer, och någon som känner barnet lite mer. Någon som barnet litar på och har fått upprepade erfarenheter av att ”den här personen förstår mig, den här personen tar hand om mig”, säger Malin Broberg.

Anknytningssystemet är hierarkiskt. Det är ingen slump.

– Om barnet är i en potentiellt farlig ­situation ska det direkt veta vem det ska vända sig till för att få hjälp.

Det hierarkiska anknytningssystemet är skälet till varför pedagogerna i förskolan inte är utbytbara för barnet.

– Det är samma sak som det man kallar för ”mammighet” eller ”pappighet”. Barnet vänder sig ofta i första hand till den förälder som har varit mest föräldraledig, eller till den vuxne i förskolan som har varit mest närvarande vid inskolningen – åtminstone i början brukar det vara så, innan barnet är lika tryggt med andra vuxna.

Inskolningen har tre syften

Malin Broberg brukar säga att inskolningen i förskolan har tre syften:

1. Att barnet lär känna miljön, så att den inte känns hotfylld och stressande. Det under­lättas om barnet får känslan av att ”det här tycker mina föräldrar är okej”, och också om barnet kan vänja sig vid de nya vuxna, särskilt inskolningspedagogen om det finns en särskild sådan, så att hen inte upplevs som en främling utan som någon man kan få en trygg anknytning till.

2. Att barnet vänjer sig vid att föräldern går, vid att lämnas ensam med personalen i den nya miljön – och vid att föräldern ­kommer tillbaka.

3. Att barnet vänjer sig vid att använda sig av sin anknytningsperson i förskolan (oftast inskolningspedagogen) som en källa till trygghet och tröst.

Inskolningen behöver få ta tid

Numera är det inte ovanligt att förskolor har korta inskolningar på tre dagar.

– Förskolor som gör så säger ibland att det är föräldradrivet; att det är föräldrarna som vill ha det så. Jag tycker att man som förälder ska säga att man vill att inskolningen ska få ta tid, att man tycker det är viktigt att barnet är ordentligt tryggt med miljön och ­personalen innan man avslutar den, säger Malin Broberg.

Hennes farhåga är att barnet annars, med en väldigt kort inskolning, ska lära sig att det inte lönar sig att be om hjälp.

– I så fall kan barnet anta en annan strategi, för barn orkar inte protestera eller skrika så länge. Det kan tolkas som att de är lugna, men man har sett att barn i sådana situationer kan ha höga nivåer av stresshormoner.

Därmed inte sagt att tredagarsinskolning behöver vara något dåligt.

– Visst kan det gå bra, men det är i så fall extra viktigt att vara uppmärksam på hur barnet mår rent ­allmänt. Sover och äter barnet ordentligt i förskolan och hemma? Har barnet blivit extra känsligt för separationer? Hur är samspelet med personalen? Är barnet aktivt i ­förskolan, och glad?

Barn är ofta ledsna vid lämningen

Innan man ser att barnet verkar känna sig trygg med någon eller några i personal­gruppen är det bra om man som förälder kan vara öppen och följsam inför barnet signaler, tycker Malin Broberg. Om barnet verkar otryggt kanske man kan vara med lite mer i förskolan, eller ha kortare dagar.

Men att barnet är ledset vid lämningen behöver inte betyda att det inte funkar som det ska.

– Barn reagerar ofta med ledsenhet när de blir lämnade. Det får man nog acceptera i början, men ju tryggare barnet blir, desto mindre plågsam brukar lämningen bli.

Det är inte ovanligt att barnets lämningsledsenhet återkommer i perioder, till exempel om det känner sig hängigt, eller om det är förändringar i förskolan eller hemma.

Ledsenhet och separationsrädsla ska alltid tas på allvar, anser Malin Broberg.

– Man behöver försöka förstå reaktionen och vad som kan göras för att minska barnets påfrestning.

En trygg anknytning föder nyfikenhet

Men det ledsna går ofta över mycket fortare än man som förälder tror.

– När barnet känner sig tryggt i förskolan kan det, så fort föräldern är utom synhåll, flytta över anknytningsbeteendet från ­föräldern till anknytningspersonen i ­förskolan – men det ser ju aldrig föräldern. Därför kan det vara skönt att få ett sms eller att på något annat sätt få höra någon från förskolan berätta att ”nu är det bra, nu leker hen med de andra”.

Det kan också vara skönt att tänka på att en trygg anknytning till personalen föder nyfikenhet, vilket gör att barnet vill utforska både omvärlden och nya relationer.

– När förskolan fungerar bra ger den ­barnet nya, positiva utvecklingsmöjligheter och erfarenheter, säger Malin Broberg.

 * Men obs! Att en tårfylld lämning kan vara tecken på något bra betyder inte att motsatsen gäller om barnet inte är ledset.

Läs mer om anknytning i förskolan här:

Inskolning och svåra lämningar – 11 frågor om anknytning i förskolan





Nya numret av Vi Föräldrar – i butik nu!


Missa inte vårt supererbjudande: 5 nummer av Vi Föräldrar + solsydd från Evy eller gulligt bäddset för bara 179 kr! Läs mer här! ❥

Här kan du köpa senaste numret!

För dagliga uppdateringar följ Vi Föräldrar på facebook.


Se även

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler