"Jag hängde inte med mentalt"

"Jag hängde inte med mentalt"

”Min son föddes för snart ett år sedan. Förlossningen blev inte alls som jag hade tänkt eller önskat mig. Jag fick värkar som drev fram barnet kanske en aning för snabbt.

Barnets hjärtljud gick ner, troligen på grund av detta, och man bestämde att jag skulle på förlossningsavdelningen. Där tog de ut barnet med sugklocka tolv minuter efter att jag anlänt. Till råga på allt missade min man förlossningen med några minuter!

Pojken behövde då hjälp med att dra sitt första andetag, så de tog ut honom omedelbart till ett pentry utanför. Då dök min man upp och fick höra hur man ”fick liv” i pojken, som snart kvicknade till.

Faktum är att man kanske inte kan tro att detta var en traumatisk förlossning för mig, eftersom allt gick snabbt. Men just det att jag inte hade tid att hänga med mentalt blev detta lite av en sorg för mig, att jag inte själv fick föda fram pojken, att jag faktiskt har fött barn utan att ha haft en förlossning.”

Pojkmamman
 

"På bara några få timmar var han ute"

Vår lilla Neo kom ut fyra veckor för tidigt, jag visste knappt att värkarbetet hade satt igång. Jag hade fyra minuter mellan värkarna, men det gjorde inte så ont som jag hade trott. Min sambo fick mer eller mindre tvinga mig att ringa förlossningen. Väl där konstaterade de att jag var öppen 4 centimeter.

Gråtande sa jag att det inte gick för sig, eftersom jag skulle på psykoprofylaxkurs på onsdagen, detta var en lördag.

Värkarna pågick till halvsjutiden på morgonen då vattnet gick. Helt plötsligt var jag öppen 10 centimeter och krystvärkarna började sätta in. Klockan halv åtta på morgonen kom han.

Allt detta var naturligtvis en chock för oss. Jag, som skulle vara så förberedd! Jag trodde att smärtan skulle vara värre. Jag skulle duscha, kanske få akupunktur och sitta på en yogaboll.
Jag trodde att det fanns massor av tid innan han skulle komma.

Förstagångsmamman


"Det kändes som om de stulit min förlossning"

”Jag hade förberett mig noga inför en vaginal förlossning, läst på och gått profylaxkursen. Jag skulle föda barn för kung och fosterland och min man var minst lika taggad.

Dagen efter beräknad förlossningsdatum var vi på rutinkontroll på mvc. De hade sedan länge sagt att bebisen hade vänt sig rätt och detta bekräftades även denna dag. Något som dock fått mig att fundera lite var att alla andra brukar klaga på att barnet nästan sparkar sönder revbenen, medan jag bara kände lite puffar. Däremot kände jag hårdare sparkar ”nedåt”. Visst litade jag på dem, men kände ändå att det skadar ju inte att fråga.

Barnmorskan kände efter en gång till och blev plötsligt osäker, kallade på en kollega som även hon blev osäker. Efter ett ultraljud konstaterades det att bebisen låg med huvudet uppåt. Men eftersom klockan var nästan 17 och det var fredag fick jag åka hem med en tid för konsultation på måndag morgon, samt telefonnumret till förlossningen.

Mycket besviken åkte jag hem och googlade på ”sätesbjudning”, ”kejsarsnitt” och ”vändningsförsök”. Vi tog det lugnt under lördagen men vid 17-tiden började jag känna värkar. Det slutade med att vi åkte in till sjukhuset. De frågade i princip bara hur jag ville göra, någon konsultation fanns det inte tid för. Jag kände inte alls för att försöka föda vaginalt efter de små efterforskningar jag hunnit göra, så det bestämdes att det skulle bli kejsarsnitt morgonen därpå. Jag fick en spruta för att stoppa värkarna och sedan försökte vi sova.

På morgonen gjordes kejsarsnittet. Det gick jättebra. Världens sötaste lilla Isabelle lades på mitt bröst och just då tänkte jag inte på hur förlossningen blivit. Efteråt var jag otroligt tacksam över att allt gått så bra, men jag kände mig även besviken på att de inte hade upptäckt att huvudet låg uppåt i tid. Det kändes som om de hade stulit min förlossning.

Jag lärde min dock att lita på min instinkt och att inte lita blint på var läkare säger. Fort­farande finns en liten besvikelse inom mig och jag hoppas att jag i framtiden kan få uppleva att föda barn ’på riktigt’.”
Isabelles mamma

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler