Privat

"Som en prinsessa"

Läsaren Peggy delar här med sig av sin förlossningsberättelse - så gick det till för oss:

Jag var beräknad den 29 september 2011 men lilla Melissa hade lite bråttom att se världen. Jag fick förvärkar när jag var i vecka 34. Jag trodde att det var normalt men mina kollegor sa att jag skulle ringa till förlossningen och berätta för dem. När jag ringde dit sa barnmorskan att det är för tidigt för att ha så mycket aktivitet och hon rådde mig att ta ledigt från jobbet och åka hem och vila och om värkarna inte gått över till dagen efter skulle jag höra av mig till förlossningen igen. Värkarna försvann inte och var tvungen att åka in för undersökning. Där visade det sig att jag hade öppnat mig 2 cm och blev sjukskriven.

Klockan 02.14 natten till 14 september vaknade jag av att sängen var blött. Jag väckte min man och frågade om vattnet hade gått eller om jag kanske hade kissat på mig. Min man försäkrade mig att vattnet hade gått för att hela sängen var blött. Jag ringde till DS och berättade att vattnet hade gått men jag hade inga värkar än. Jag blev ombedd att vänta men så fort jag la på luren kom mina värkar och det med besked. Jag ringde igen och berättade att jag hade värkar som var ganska täta och smärtsamma men barnmorskan rådde mig att stanna hemma för att det hade inte gått så lång tid. Hon sa att för en förstföderska kan det ta upp till 48 timmar innan bebisen kommer så vi bestämde att vi skulle komma till sjukhuset klockan 08.30. Vi ställde klockan på 07.14 och försökte vila till nästa dag. Värkarna kom dock igen och med besked så min man ringde till barnmorskan igen. Vid det laget hade jag testat alvedon och varm dusch men det hjälpte inte. Barnmorskan sa till min man att jag skulle försöka hålla ut ett litet tag till men återkomma om jag inte stod ut. När min man sa det ringde jag direkt tillbaka och sa att jag inte står ut "så nu kommer vi in".

04.56 stod det på parkeringslappen när vi kom in till BB och då visade det sig att jag redan var öppen 4 cm. Jag blev snabbt bekant med lustgasen och den blev min bästa vän, lite väl god vän. På förlossningskursen hade vi fått tips om att man fick ha musik under förlossningen. Vi skämtade om att ha låten "Det gör ont" med Lena PH. Jag kommer inte ihåg det själv men filmen min man spelade in visar när jag ömsom skriker efter epidural och ömsöm sjunger det gör ont det gör ont. Vi var ensamma under långa perioder och när barnmorskan kom för att titta till oss fick jag inte använda min nyvunna vän, lustgas, lika mycket. Vid ett tillfälle satt min man på toaletten  och uppdaterade sin facebook-status då barnmorskan kommer in och mäter livmordertappen. Min mans facebook-status lyder då klockan 06.02 "8 cm här går det undan". Resten av tiden var min man vid min sida och förlossningen rusar fram så någon epidural blev det inte tal om.

När klockan slår 07:14 ringer väckarklockan på min mobil, då vi hade tänkt gå upp. På filmen min man spelar in hör man väckarklockan i bakgrunden precis börja spela när vår prinsessa tar sina första andetag ute i hennes nya värld. Hon kom som på beställning på samma dag som hennes mormor föddes. Bästa present man kan ge sin mor.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler