Lindséy Fornell delar en bild av sin lilla Alexia här helt nyfödd.

"Min förlossning var den häftigaste upplevelsen"

Läsaren Lindséy Fornell berättar här sin egen upplevelse av sin förlossning.

Berätta du med

Vi bad våra läsare skicka in sina förlossningsberättelser - här är en av dem. Vill du också dela? Gå in på vårt forum - här. Eller mejla in till forlossningsberattelse@vf.bonnier.se.

"Alexia var beräknad att komma 13:e december. Men jag kände ingenting den dagen kvällen, förutom att när jag skrattade höll jag på att kissa på mig, var väldigt tungt nedåt minns jag.
När jag och min dåvarande sambo Markus låg och kollade på film var klockan framåt midnatt och pang bom kom en värk, jag blev rädd och glad samtidigt! Jag skrattade till och sa till honom, nej nu kom det en värk. därefter var det hela igång. De kom till och från, så jag orkade inte ligga kvar i sängen framför filmen längre. Jag gick upp och bäddade i soffan i vardagsrummet. Jag gick in i badrummet och satte mig i duschen, samtidigt som värkarna kom försökte jag fokusera på andningen samtidigt som jag fick frossa. Jag gick in på nätet och använde mig av värktimer.se som jag blivit tipsad om för att ha koll på värkarna, jag låg hela natten i soffan och duschen om vartannat, jag knölade ner mig så gott jag kunde i vår kommande bebis badbalja för jag frös så dant, haha! När morgonen äntligen kom hade jag pratat med förlossningen kanske två gånger, då de bett mig avvakta, jag hade tid hos min BM vid 11.00. Hon konstaterade att jag var öppen 2 cm och nu var det igång!

Omkring 15.30 på eftermiddagen stod jag inte ut längre, vi satte oss i bilen, och åkte till förlossningen som låg några mil ifrån där vi bodde, varje gupp kändes som helvete. Men Markus (pappan) stöttade mig väldigt bra under det hela. När vi väl var framme fick jag lägga mig på en brits så de kunde mäta hur starka värkarna var osv, det var väldigt jobbigt då att ligga där på rygg när värkarna kom...  jag var då öppen 6 cm och klockan var nog 16.30.

Jag blev frågad om jag ville ha någon bedövning, så jag provade på att sitta i ett bad, det rekommenderar jag verkligen, man blev avslappnad och var som i en dimma, allt fokus på värkarna som blev väldigt mäktiga av badet! Låg/satt stod och vaggade emot Markus famn, och då började det verkligen kännas riktigt tufft, går inte att beskriva vilka värkar man hade, det är en sån mäktig känsla.

Jag orkade då inte vara kvar i badrummet, så jag sa därefter att jag ville ha epidural för trycket nedåt var något som jag verkligen tyckte var tufft, men samtidigt var jag väldigt rädd för nålar, men jag hann aldrig så långt, jag provade på lustgasen och vilken hjälp det var, dock blev Markus ganska groggy i huvudet när jag inte fick till snittsen utan blåste ut det i ansiktet på honom, men sen blev det min bästa vän som hjälpte mig väldigt mycket, så jag låg/stod och vaggade med den hårt i min hand.

Jag la mig på brittsen och kände ett väldigt tryck nedåt, något var på väg ut och den smärtan är obeskrivlig.

Den andra kvinnan som skulle förlösa mig kom snabbt in och konstaterade att jag var 10 cm öppen och att det var dags! Då visste jag inte vart jag skulle ta vägen riktigt, jag visste inte hur jag skulle krysta, och var livrädd för att spricka, men de som förlöste mig var så omtänksamma och hjälpte mig. Jag fick ligga på sidan och föda, och efter några krystningar kom vår älskade Alexia ut, 20.53, 50 cm lång och vägde 3 365 gram. Det är den mest häftigaste och lyckligaste upplevelsen jag har haft! Helt underbart, allt det onda försvann, jag fick sy 2 stygn, annars gick det jättebra! Det var mitt första barn och verkligen en upplevelse jag tycker alla ska få :) Lyckligaste stunden i mitt liv."

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler