Mathilda Samuelsson delar en bild på sin nyfödda lilla flicka.

"Jag var sjukt nervös inför förlossningen"

Här har vår läsare Mathilda Samuelsson delat med sig av sin förlossningsberättelse.

Berätta du med

Vi bad våra läsare skicka in sina förlossningsberättelser - här är en av dem. Vill du också dela? Gå in på vårt forum - här. Eller mejla in till forlossningsberattelse@vf.bonnier.se.

"Fredagen den 13 januari hade vi tid för igångsättning. Vi hade då gått över tiden med två veckor. Jag var sjukligt nervös! Fast jag tänkte inte att "i dag kommer vi få vår bebis" utan vår läkare hade berättat att till måndag har vi NOG vår bebis. Vi kom till Spec-BB klockan 08.00 på morgonen. Då fick vi ett rum och jag fick sjukhuskläder på mig och fick lägga mig i sängen och fick ett CTG påkopplat. Där låg jag och myste tillsammans med min sambo och lyssnade på vår bebis. Klockan 10.00 fick vi träffa läkaren som undersökte mig och beslutade mig för att de skulle sätta en propess.

Klockan 11.00 var värkarna igång. De började med kraftig mensvärk och det gjorde rejält ont redan från början. Jag duschade, kissade och gick runt. Jag hade så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Efter någon timma bestämde de sig för att ta ur propessen och se om "mina" värkar satte igång. Och det gjorde dem, med full kraft! Under tiden ville de ha koll på "Jordgubben" så vi fick CTG kopplat och det var en pina att ligga där STILLA 30 min varje timma.

Jag varvade mellan duscha, ligga still och gå runt. Jag ville bara dö, jag visste inte var jag skulle göra av smärtan. De kom och hoppade på mig, helt utan förvarning. Klockan 13.00 hade jag värkar hela tiden, utan avbrott. Då fick jag lustgas och det hjälpte lite med det gjorde fortfarande sjukt ont! Så jag sa att jag ville ha EDA. Barnmorskan undersökte mig och konstaterade att jag bara var 1 cm öppen men hon skulle prata med läkaren om tidigt EDA. Jag fick det beviljat men det skulle dröja en liten stund innan narkosläkaren kom. Under tiden som jag väntade var det personalbyte och vi fick en ny, underbar undersköterska. Jag låg och andades lustgas och var allmänt borta. När jag låg där så kändes det precis som jag kissade på mig och jag sa till barnmorskan: Nu gick nog vattnet. Jag minns min sambos uttryck: Va? Gick vattnet? Barnmorskan undersökte mig och bekräftade det. Klockan var då 15.15 och hon såg även att jag var 4 cm öppen.  

15.30 kom det en grönklädd kvinna som jag aldrig uppfattade vad hon skulle göra. Kvinnan bad mig att sätta mig på kanten av sängen och sitta helt still. Jag hörde hur den grönklädda kvinnan sa till min sambo att "nu får du hjälpa mig här". Precis innan hon skulle lägga lokalbedövningen fick jag en värk som gjorde att jag bara skrek, jag fick så ont och den kom så plötsligt utan förvarning. Jag la mig ner och skrek: DEN KOMMER NU! Barnmorskan som undersökt mig för bara 5 minuter sedan sa "nej, det är långt kvar". Jag skrek att jag måste krysta för den kommer NU! Och jag satte igång och krysta, det gick liksom inte att motstå! Barnmorskan sa då med arg röst: NEJ! DU FÅR INTE KRYSTA! "Men jag måste!" Då sa hon att hon får undersöka mig en gång till med irriterad röst. Och insåg då att jag var fullt öppen och bebisen faktiskt var på gång.

Min sambo har berättat att då blev det bråttom med alla runt omkring. Han blev undan puttad i ett hörn i några minuter samtidigt som undersköterska kallades till rummet och de förberedde sig för förlossning.

Jag låg och andades lustgas och fokuserade på värkarna. När mina krystvärkar började gick jag in i en bubbla. Jag krystade, utan att ens förstå själv att bebisen var på väg. Det förstod jag först när min sambo hade tårar i ögonen och sa: Jag kan se huvudet! Då slog det mig och jag hör mig själv säga: VA?! Föder jag barn nu? Men jag visste vad jag ville och skulle göra och det var aldrig fråga om när eller hur.

Jag minns att jag tyckte det var så underbart när jag fick börja krysta, jag hade någonstans att göra av mina värkar. Det kändes precis som om jag kom till himlen och svävade på moln. Barnmorskan hjälpte mig väldigt mycket under krystningen. Hon berömde mig när jag krystade och sa: Krysta, krysta krysta! BRA! Nu kan du sluta krysta. Och vid nästa krystvärk hjälpte hon mig igen. Hon gav mig verkligen tydliga instruktioner om när jag skulle krysta och jag var så GRYM! KICK ASS! Det tog tre krystvärkar tills jag hörde hur den lilla bebisen började skrika. Hon kom upp på min mage direkt och jag la min hand på henne. Helt slut frågade jag min sambo: Vad blev det? En flicka, världens finaste flicka på 3510 g och 51cm!"

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler