Privat

"En skum känsla började i magen"

Vår läsare Joanna delar här med sig hur det var när hon födde barn.

"En skum känsla flög genom kroppen som jag aldrig kommer glömma.

Allting började natten till den 27 augusti, jag vaknade mitt i natten och kände mig annorlunda i magen. Det var något som inte stämde, men i tron om att jag bara var väldigt hungrig gick jag upp och började göra mackor mitt i natten. Hade lite ont men tänkte inte mer på det utan gick och sov igen. Nu var det lördag den 27 augusti och vi skulle ha kräftskiva på kvällen men massa vänner. Jag hade onda sammandragningar hela dagen, men de kom inte regelbundet. Vi funderade på att ställa in kräftskivan men ändrade oss efter som vi hade planerat den sen långt tillbaka.
    Under kvällen fick jag tätare värkar/sammandragningar som gjorde ont och vid 23-tiden då sällskapet gick hem började värkarna göra riktigt ont, kunde inte längre stå upp rakt när värkarna kom var tionde minut. Hela natten till 28 augusti var jag vaken och söndag den 28 augusti var hemsk. Hade värkar var tionde minut hela tiden, jag och mannen satt hemma i soffan hela dan och kämpade igenom värkarna. På kvällen stod jag inte ut längre och tårarna sprutade så vi ringde förlossningen och fick komma in. Jag var helt slut efter att inte ha sovit och haft så ont. Barnmorskan på förlossningen konstaterade att jag bara var 1 cm öppen och jag bad om att få sömntablett och smärtstillade. Vilket jag fick och vi åkte hemåt igen. Jag sov hela natten och vaknade vid 9-tiden den 29 augusti då värkarna satte igång igen och nu var fjärde minut. Klockan 10 ringer vi till förlossningen och de sa åt oss att komma in.

När vi kommer till SÖS och dörren in till förlossningen slår det mig att jag inte kommer gå ut här ifrån utan att ha känt otrolig smärta och fått min älskade lilla bebis i famnen. En skum känsla flög genom kroppen som jag aldrig kommer glömma.
    Väl inne gick allting super smidigt, jag var 4 cm öppen och fick testa lustgasen, tack den som uppfann det, vilket halleluja-moment. Vi jobbade oss igenom värk efter värk och barnmorskan frågade om jag ville ha ryggbedövning. Men jag tackade nej, det kändes trots allt rätt bra. Men sen tog de vatten och oj vilken skillnad, värkarna blev mycket intensivare och starkare och jag bad om att få ryggmärgsbedövning trots allt, även det var ett halleluja moment, och jag vill även tacka den som kom på det. Mitt i alla nålstick och värkar lyckas jag dra ur nålarna jag hade i handen och startade ett mindre blodbad, då jag är väldigt nål och spruträdd var de otroligt professionella och smidigt fick bort blod från golv och sängen. Samt sätta in nya nålar i händerna på mig när jag var som minst medveten om det. Efter det var det rätt lugnt kände knappt av värkarna och vi gick i korridoren och jag satt på en pilatesboll tills krystvärkarna kom. Efter "bara" 6 timmar på förlossningen tittar Willem ut 16:53 efter 50 minuters krystvärkar. Han var helt ren och frisk och fick direkt ligga vid mitt bröst.
72 smärtsamma timmar i väntan på min lille store 4185 gram och 53 cm bebis som kom till oss den 29 augusti 2011. 
     Som förstföderska var jag glad att all personal var så duktig, de verkligen visste och berättade för mig vad som hände och vad de gjorde. "
/Joanna

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler