Rädd att föda

Det är helt normalt att känna oro inför förlossningen. Det gör de flesta. Men när oron övergår i rädsla kan man behöva hjälp för att bli av med den.

De allra flesta gravida kvinnor känner sig oroliga inför förlossningen. Konstigt vore det ju annars. Ingen förlossning är den andra lik, det gör ont och det är nästan omöjligt för kvinnan att ha stenkoll hela förlossningen igenom.
Men ungefär sex procent av alla blivande mammor känner sig så rädda för förlossningen att de känner ångest och inte längre kan njuta av sin graviditet.
En del känner sig så oroliga att de inte kan tänka sig att föda vaginalt utan vill ha kejsarsnitt i stället, vissa är så rädda att de till och med överväger abort.
– Man kan dela upp känslan inför förlossningen i normal oro, måttlig oro och skräck, säger Berit Westerlund, barnmorska på förlossningsavdelningen, Karolinska universitetssjukhuset Huddinge, och också aktiv inom sjukhusets Animaverksamhet, som vänder sig till kvinnor med förlossningsrädsla.

Sök experthjälp
Vid normal och måttlig oro brukar det ofta räcka med ett samtal med sin vanliga barnmorska för att oron ska stillas. Känner man däremot skräck- eller ångestkänslor inför förlossningen är det bra att söka ytterligare hjälp. De flesta sjukhus runt om i landet har mottagningar med barnmorskor och andra experter som är specialiserade på att hjälpa kvinnor med stark förlossningsrädsla.
På vissa orter går verksamheten under benämningen Aurora, på andra Indigoprojekt eller Klaragrupper. På Karolinska universitetssjukhuset Huddinge kallas verksamheten Anima.
– För att få hjälp är det viktigt att ta upp rädslan med sin barnmorska. Hon kan hjälpa kvinnan vidare om det behövs. Ofta kan det räcka med kunskap om hur förlossningen går till eller samtal med mvc-psykologen för att oron ska stillas, säger Berit Westerlund.
Hjälper inte det, kan barnmorskan skriva en remiss till en mottagning som är specialiserad på förlossningsrädsla på hemortssjukhuset.
– Här på sjukhuset träffas vi i förlossningslokalerna där vi har ett samtalsrum. På så vis blir förlossningsmiljön naturlig för kvinnan och inte lika skrämmande när det väl är dags.
Till Animaverksamheten är barnmorskor, läkare och psykolog knutna och det varierar hur många gånger man träffar den blivande mamman.
– I samtalen försöker vi bland annat reda ut vad rädslan handlar om, och det finns nästan lika många olika rädslor som det finns kvinnor, säger Berit Westerlund.

Rädd för smärta
Det är dock vanligt att man är rädd för smärta, sjukhus eller för att tappa kontrollen.
– Då kan det hjälpa att prata om smärtlindring eller vikten av att faktiskt våga tappa kontrollen, säger Berit Westerlund.
Många av kvinnorna som kommer till Animaverksamheten är så rädda att de inte kan tänka sig att föda vaginalt över huvud taget.
– Vaginala förlossningar är det allra bästa, både för barn och mor, men vårt huvudsyfte är inte att få kvinnan att föda på det sättet. Ibland är det trots allt bättre med kejsarsnitt. Det är också viktigt att vi kommer fram till ett gemensamt beslut, att vi lämnar dörren för kejsarsnitt öppen och inte nekar någon det.
Att en graviditet är nio månader lång är ingen slump. Eftersom graviditeten också är en mental process är sannolikheten stor att rädslan hinner bearbetas på den tiden. Men att graviditeten är tidsbegränsad gör också att man måste söka hjälp i tid om man känner stark oro.
– Någon gång mellan vecka 20 och 30 rekommenderar vi mammorna att komma till oss. Då hinner den som är riktigt rädd få hjälp, säger Berit Westerlund.

Om du känner dig rädd inför förlossningen

  • Prata med din barnmorska. Hon kan lotsa dig vidare eller berätta vad du kan göra.
  • Har du fött barn tidigare kan du och din barnmorska gå igenom förlossningsjournalen tillsammans och prata om vad som egentligen hände.
  • Vissa blir hjälpta av kunskap. Läs på så mycket du kan. Det finns en trygghet i att veta vilka faser man går igenom under en förlossning och i att vara påläst om olika bedövningsmedel. Gallra dock bort de allra blodigaste och mest dramatiska förlossningsskildringarna.
  • Kanske mår du bra av att prata med någon du litar på. Men låt det då vara en sansad person. Du blir inte hjälpt av att höra hur bästa kompisens kusin till slut, efter 48 timmars krystvärkar, blev förlöst med sugklocka och därefter tvingades genomgå en blodtransfusion. Förlossningsberättelser har en tendens att bli överdrivna.
  • Ta hjälp av din partner. Prata om din rädsla och gå på förlossningsförberedande kurs tillsammans. Låt din partner vara ditt språkrör under förlossningen.
  • Det finns bra profylaxkurser på många orter i landet. Hör med din barnmorska.
  • Många blir hjälpta av yoga för gravida.
  • Det finns bra avslappningsskivor som du kan använda dig av under graviditeten och senare också under förlossningen.
  • Tillåt kroppen att arbeta under förlossningen. Följ kroppen och lita på den. Håll kontrollen genom att våga släppa den.
  • Även den blivande pappan har en viktig roll. På till exempel Animaverksamheten rekommenderar man att den blivande mamman och den blivande pappan kommer tillsammans.


Källa: Berit Westerlund, Barnmorska Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge


Artikeln publicerades i Vi Föräldrar Gravid 2 2006

Se även

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler