Kan man föda barn ensam?

Kan man föda barn ensam?

Kan man föda barn ensam?

Kan man föda ensam? Läsarna svarar.

Finns det någon som har fött barn ung och ensam och som kan dela med sig av sina erfarenheter? undrar signaturen Sus. Läs hennes brev och svaren från Vi Föräldrars läsare.

"Jag är en förvirrad blivande mamma på 23 år. För en vecka sedan var jag världens lyckligaste, nu är min värld i spillror.

Jag och min före detta har blivit med barn. När jag först fick veta det, för några veckor sedan, var han visserligen chockad, men lovade ändå att ställa upp. Nu vill han inte längre veta av vare sig mig eller den kommande bebisen.

Finns det någon som har fött barn ensam tidigare som kan dela med sig av sina erfarenheter? Finns det någon som fött barn som ung mamma som kan tipsa om saker jag behöver veta?”

Sus

Så skrev Sus till Föräldrarådet, och hon har fått flera svar från Vi Föräldrars läsare. Några av dem läser du här nedan, fler finns i Vi Föräldrar nummer 4 2008 som finns i butik från och med den 11 mars.


Fokusera på det positiva

"Jag är 19 år och ensamstående mamma till en underbar liten grabb på 6 månader. Jag förstår precis hur skrämmande och förvirrande det måste vara för dig! Men du kan vara lugn – jag lovar, det kommer att gå bra!

Det svåraste, om vi ska börja med det, är inte allt det ”jobbiga” (som skrikiga nätter och annat strul), vad man än kan tro. Sådant tar man sig bara igenom utan att tänka så mycket. Det värsta med att vara ensamstående är utan tvekan att inte kunna dela allt det fantastiska med någon, att inte ha någon vid sin sida som hela tiden kan bekräfta ens känslor gentemot den underbara lilla varelse som du just nu bär i din mage. Det första leendet, skrattet, stegen är sådant som man får njuta av i sin ensamhet, och det kan vara smärtsamt.

Jag tror dock att det är viktigt som ensamstående att verkligen fokusera på de positiva bitarna – för det finns faktiska sådana också! Du slipper till exempel kompromissa vad gäller uppfostran, ditt ord blir automatiskt lag, och det kan säkert vara skönt för barnet med en konsekvent hållning. Du kommer att vara ditt barns allt, och få all den uppskattning som följer med det!

Jag har personligen aldrig ångrat en sekund med mitt lilla knytt, och det som är tungt vägs upp tusenfalt av allt som är underbart!

Ett tips kan dock vara att ändå ta hjälp av någon under de första månaderna och under förlossningen, om du har den möjligheten. Min mamma bodde mig mig under min sons första tid i livet och hjälpte till med städning och matlagning, så att jag helt kunde fokusera på att få en bra start med lillkillen, det var verkligen toppen! Hon var även med under förlossningen och var ett stort stöd. Kanske har du en bästa vän eller ett syskon, om inte en förälder, som jag ställa upp så för dig? Jag tror absolut att det går ändå, men det kan underlätta enormt.

Lycka till med allt! Och var lycklig över det stora som kommer, för jag lovar att det kommer att vara värt varenda sekund!"

Ung Mamma


Bra att vara ung

"Jag var 23 år när jag blev gravid. Jag kommer från en liten stad och här är det inget ovanligt direkt. Nu är jag inte ensam, jag har min man, men jag är ändå ung. Jag ser enbart fördelar med  det.

”Lilla gumman” och liknande saker har jag fått höra men jag har redan från början gjort klart att det inte är okej. Jag är nu 27 år och har två barn.

Du kommer klara allt galant det är jag säker på. Se din ålder som en fördel och inte en nackdel. Du vinner på det i längden."

Jessica


Ensam är stark

"Det kan bara vara ditt beslut om du väljer att behålla barnet. Som mamma till en underbar pojke som nyss fyllt ett så kan jag ärligt säga att det i vissa fall faktiskt kan vara lättare att vara ensam. Då vet du att du alltid har dig själv att lita på istället för att, som jag, behöva hoppas och tro att du har barnets pappa där som stöd fast du inte har det. Det är en jätteomställning med barn, det går inte att föreställa sig hur stor omställningen faktiskt är.

Om du väljer att behålla barnet så tänk på följande: Barn är meningen med livet även om det inte känns så i alla stunder. Ha i bakhuvudet är att det blir lättare med tiden, man växer in sig i föräldrarollen och barnet växer in sig i barnarollen på sitt vis. Dessutom växer de och utvecklas, blir rörligare och äter riktig mat och då är det ännu enklare än vid 3 månaders ålder med magknip, nattamningar och mjölkstockningar.

Tänk också på att inte lasta barnet för pappans tillkortakommanden.

Dessutom är själva födandet en historia i sig så ta hjälp av förlossningspersonalen och byt om du inte är nöjd."

 

Ensamma mamman


Har du en egen fråga till Föräldrarådet, eller vill du hjälpa till att svara på en fråga? Klicka här.


Fler läsarsvar i Vi Föräldrar 4/2008 som finns i butik från och med 11 mars och når prenumeranterna fyra-fem dagar tidigare.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler