Förlossningsguide

Förlossningsbrev, packa BB-väskan, öppningsskede och smärtlindring – under graviditeten väcks nya frågor och tankar.

Förlossningsguide - här hittar du allt

Läs om förlossningsförberedelser, hur förlossningen kan börja, förlossningens olika skeden och smärtlindring. Här hittar du det mesta du behöver veta inför din förlossning.

Förberedelser

Brev till barnmorskan

Ett förlossningsbrev till barnmorskan på förlossningsavdelningen kan kännas tryggt. Ofta får du skriva ner dina önskningar tillsammans med din barnmorska på mvc.

En födelseplan är inget kontrakt, eftersom medicinska hinder kan göra att era önskemål inte går att uppfylla. Camilla Nyberg, barnmorska på Karolinska sjukhuset i Stockholm, tycker att man kan skriva ner vad man är orolig för, vilken bedövning man har tänkt sig och vad partnern känner inför förlossningen. Han eller hon kanske är sjukhusrädd eller vill inte klippa navelsträngen.

BB-väskan

Vissa saker är viktigare än andra att ha med till förlossningen. Andra saker är kanske inte så viktiga, men känns ändå bra att ha till hands.

Viktigt:

  • ID-kort
  • Journalen från mvc
  • Kamera och/eller filmkamera

 

Bra att ha till hands:

  • Eventuell musik
  • Lypsyl
  • Bebiskläder
  • Korsord och tidningar
  • Bilstol till bebisen
  • Något att äta under förlossningen, till exempel godis, dextrosol.
  • Innetofflor
  • Sköna kläder till mamman – även om det finns kläder på sjukhuset kan det vara skönt att ha egna, mjuka kläder.
  • Kläder för hela familjen att åka hem i
  • Favoritschampot och lyxtvålen för att få känna sig så fräsch det bara går efter en förlossning.
  • Hårsnoddar
  • Amningsbehå

Förlossningen

Det finns flera tecken på att förlossningen är på gång:

Slemproppen släpper

När livmoderhalsen börjar öppna sig lossnar slemproppen, som är det sega slem som täcker för livmoderhalsen under graviditeten.

– Man behöver inte åka in om slemproppen går. Många märker det inte ens och det kan dröja länge innan värkarbetet kommer igång, säger Camilla Nyberg.

Vattnet går

Ibland blir det bara lite blött i trosorna, ibland går vattnet inte över huvud taget, ibland blir det dyngsurt över allt. Hur mycket vatten som kommer varierar.

Om vattnet går ska du kontakta förlossningen för att få tid för en kontroll. Om du mår bra kan du få åka hem igen, för även om vattnet har gått behöver det inte bli torrt inne i magen. Fostervattnet byts ut var tredje timme ända tills barnet är fött. Vattnet ska vara helt klart. Om det är grönt eller brunfärgat har bebisen bajsat i det, så kallat mekonium, och det kan vara ett tecken på att bebisen är stressad eller inte mår så bra.

Värkar/sammandragningar

Det gör ont att föda, så är det bara, men hur ont och hur smärtan upplevs är individuellt. En del beskriver den första värken som stark mensvärk. Andra känner inte särskilt mycket i början och betecknar smärtan som molande.

Från första värken till att du har öppnat dig ett par centimeter kan det ta tio till femton timmar, särskilt om du är förstagångsföderska.

– En förstföderska bör åka in när hon har tre värkar inom tio minuter. För omföderskor kan det vara fem till sex minuter mellan värkarna, säger Camilla Nyberg.

Det kan kännas jobbigt att inte få åka in direkt, men försök att slappna av och njut av att du är hemma i ditt eget hem. Tänd ljus, ta ett skönt bad eller duscha, ät något gott och använd TENS-apparaten om du har hyrt en.

Lavemang eller inte?

Otroligt pinsamt eller bryr du dig inte alls? Bebisen mår inte dåligt om du råkar bajsa under förlossningen. Tvärtom – studier har visat att det faktiskt kan vara bra för den nyfödda bebisen att få lite bajs på sig eftersom det minskar risken för allergier.

– Lavemang är helt upp till kvinnan, men absolut inget krav, berättar Camilla Nyberg.

Förlossningsställningar

Det kan vara svårt att i förväg bestämma vilken förlossningsställning som känns bäst, men det kan vara värt att i alla fall tänka igenom hur du tror att du känner dig trygg och mest bekväm.

Upprätta ställningar:

  • På huk:
  • Om kvinnan sitter på huk blir det ofta en snabbare förlossning eftersom bäckenet får extra utrymme. Du kan stödja dig mot sängen eller mot din partner. Den här ställningen kräver att du har ganska mycket ork i benen. En liten pall kan underlätta.
  • På knä:
  • Att stå på knä är inte lika jobbigt som att sitta på huk. Luta dig till exempel mot en upphöjd sänggavel. Det kan vara skönt att ha en sacco­säck mellan magen och sänggaveln som extra stöd.
  • Stå framåtlutad:
  • Luta dig mot din partner eller mot sängen. Böj på knäna när värkarna kommer. Barnmorskan står bakom dig och tar emot bebisen.
  • På alla fyra:
  • Att stå på alla fyra kan vara en bra avlastning för kvinnor som har ont i ryggen. Bebisens huvud trycker mindre mot ändtarmen. Om du sänker huvudet och överkroppen kan du undvika bristningar.

 

Liggande ställningar:

 

  • Gynläge:
  • Det här är samma ställning som vid en gynekologisk undersökning. Du ligger med benen i benstöd i en halvsittande ställning. Används vid komplicerade förlossningar, då barnmorskan behöver extra uppsikt över förlossningen.
  • Liggande på sidan:
  • Här får du ingen hjälp av tyngdlagen, men ställningen kan kännas trygg. Om du känner obehag av att bebisens huvud trycker mot ändtarmen kan det underlätta att ligga på sidan.
  • Halvsittande:
  • Många kvinnor väljer att luta ryggen mot sänggaveln. Försök att ha knäna uppdragna så att bäckenet kan vidgas. Eftersom svanskotan och kanalen som bebisen ska igenom riktas något uppåt blir det en liten uppförsbacke.

 

Smärtlindring

Det finns massor av metoder som kan lindra förlossningssmärta. Sällan är det helt lätt att veta i förväg hur smärtan kommer att kännas, men det kan vara tryggt att känna till vilka metoder som finns. Här kan du läsa mer om smärtlindring.

Förlossningens olika skeden

Förlossningen är uppdelad i tre olika delar: öppningsskedet, utdrivningsskedet och efterbördsskedet.

Öppningsskedet

Öppningsskedet är den första delen av förlossningen. Livmodermunnen öppnar sig samtidigt som barnets huvud roterar och tränger ner i förlossningskanalen. Det sker genom kraftiga värkar. Barnmorskan kontrollerar hur många centimeter livmodermunnen har öppnat sig och hur barnet har trängt ner i bäckenet när du kommer in till förlossningen.

De första tre till fyra centimetrarna kallas latensfasen och kan ta ganska lång tid, speciellt om man föder sitt första barn. Värkarna brukar inte vara särskilt smärtsamma eller intensiva, de känns mer som starka menssmärtor.

Den aktiva fasen startar när värkarna kommer tre till fyra stycken inom tio minuter, när vattnet går eller när livmodermunnen är öppen ungefär fyra centimeter. Nu blir värkarna allt kraftigare.

Utdrivningsskedet

När livmodermunnen har öppnat sig tio centimeter är den fullvidgad. Nu brukar smärtan förändras.

– Om man inte är helt bedövad känner kvinnan när värkarna går över i krystvärkar. Det känns som ett tryck nedåt, bakåt mot ändtarmen. Som när man är enormt bajs­nödig och inte kan låta bli att trycka på, säger Camilla Nyberg.

När barnet har kommit ner mot bäckenbotten kan man skymta det strax innanför slidmynningen. För en förstföderska är det normalt att krysta i ungefär en timma. För omföderskor kan det gå betydligt snabbare.

Barnmorskan kommer hela tiden att tala om för dig hur du ska göra för att du ska brista så lite som möjligt.

– Vi håller emot mot mellangården. Det är viktigt att lyssna på sin barnmorska. Ibland kan det vara bra att bara flåsa sig igenom en krystvärk så att vävnaderna hinner tänjas ut, säger Camilla Nyberg.

Om utdrivningsskedet drar ut på tiden eller om bebisen inte får tillräckligt med syre kan en sugklocka användas. Det räcker att barnets huvud dras fram en bit, sedan klarar mamman resten.

Efterbördsskedet

Den sista delen av förlossningen är perioden från barnets födelse till att moderkakan kommer ut. Det kan dröja allt från några minuter till en timme. Med barnets första skrik startar andningen och navelsträngen klipps av. Partnern får gärna göra klippet om han eller hon vill. Därefter får barnet ligga på mammas mage och själv söka sig till bröstet.

När barnet är fött behövs inte moderkakan längre. Efter ett tag kan du känna hur liv­modern drar ihop sig och efter en stund lossnar moderkakan från livmoderväggen. Oftast behövs bara en krystning för att den ska komma ut och det brukar inte göra särskilt ont.

Till sist sys eventuella bristningar i slidan och mellangården ihop. 

Partnern under förlossningen

Pappan eller partnern är nästan alltid med under förlossningen, berättar Camilla Nyberg.

– Han är där som ett stöd. Han kan komma med ett saftglas, badda en svettig panna. Hans roll är väldigt viktig.

Det är inte särskilt vanligt att använda sig av utbildade doulor. Mer vanligt är det att ta med systern, mamman eller en kompis.

– Man får inte ta med mer än två personer. Oftast är den extra personen ett bra stöd, säger Camilla Nyberg.

Igångsättning

Det finns olika anledningar till att man sätter igång en förlossning på konstgjord väg. En är att du har gått över tiden. Ibland måste förlossningen sättas igång före beräknat förlossningsdatum, till exempel om mamman har en infektion, diabetes, högt blodtryck, vid havandeskapsförgiftning eller om bebisen har slutat växa.

Om livmoderhalsen är omogen får du en tablett eller gel som gör livmodern redo för värkarbetet. Vanligtvis fortsätter man med att ta hål på fosterhinnan och om det behövs sätter man ett hormonstimulerande dropp. Därefter kan förlossningen fortsätta som vanligt.

Om livmoderhalsen är mogen kan man ta hål på fosterhinnan direkt. Fostervattnet rinner ut och bebisens huvud sjunker ned. Det gör att värkarna sätter igång av sig själva, precis som när vattnet har gått.

Med ballongmetoden förs en slang, med en specialballong, in genom livmoderhalsen och upp i livmodern. Ballongen fylls med koksaltlösning, som trycker mot livmodermunnen som då får igång förlossningshormonerna.

Ibland händer det att förlossningen inte sätter igång som man tänkt sig. I vissa fall måste man istället förlösa barnet med kejsarsnitt.

Kejsarsnitt

Det finns flera olika orsaker till kejsarsnitt. Det kan vara att barnet ligger i en ställning som gör det svårt för mamman att föda barnet vaginalt, havandeskapsförgiftning, enorm förlossningsrädsla, tvillingfödsel eller tillväxthämning.

Ungefär 50 procent av alla kejsarsnitt är planerade, det vill säga att förlossningen kommer att ske på ett förbestämt datum. Kejsarsnittet brukar göras en till två veckor före beräknat förlossningsdatum.

Om ett kejsarsnitt inte är planerat utan måste göras för att komplikationer uppstår under förlossningen kallas det akut och brukar göras 20 minuter till en timme efter att beslutet tagits. Oftast är mamman vaken under tiden och har ryggbedövning.

Om barnet måste ut så fort som möjligt görs ett katastrofsnitt eller omedelbart kejsarsnitt, men det är sällan det behöver bli så bråttom. Vid ett sådant snitt sövs mamman oftast ner och operationen sker utan vanliga förberedelser

Om det uppstår komplikationer under förlossningen är kejsarsnitt i dag en rutinoperation och det går snabbt att få ut bebisen.

Nackdelar med snitt är risken för medicinska komplikationer, som blodpropp, blödningar och infektioner, att det gör ont efteråt, att det blir ett ärr på magen och att riskerna vid en nästa graviditet ökar något.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 2/2007


Se även

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler