Dags att föda?

Dags att föda

Dags att föda?

När är det dags att åka till förlossningen? Och hur ont ska värkarna göra för att det ska vara ”på riktigt"? Fyra läsare berättar om sina timmar och dagar innan bebisen kom.

Hur vet man när det är dags att föda om man aldrig har fött barn förut? Hur det ska kännas, hur ont det ska göra? Ska det vara som på film och tv att man plötsligt står i en pöl med vatten när fosterhinnorna brister, eller hur känner man igen startskottet?

 

Marie: Jag upptäckte att slemproppen hade gått

  – Jag hade en bild i huvudet om att min förlossning skulle börja med att vattnet gick, men det gjorde den inte. I stället vaknade jag klockan fem på morgonen, fem dagar före beräknad förlossning, för att något kändes konstigt. Jag kände mig annorlunda, hade molande värk i magen, som mensvärk ungefär och upptäckte att slemproppen hade gått, berättar Marie, 24 år.

Hon lät sin man sova vidare, tänkte att han behövde vara utvilad.

– Det var ingen tvekan om att det var dags. Jag kände att "I dag får vi barn", trots att jag inte hade särskilt ont till att börja med, säger Marie.

Värkarna var oregelbundna och svaga, men blev under dagen starkare.

– Det var en nervös och pirrig väntan på att förlossningen skulle sätta igång, fortsätter Marie. Vi hälsade på mina föräldrar, lagade mat och såg en film för att få tiden att gå. Jag ville vara hemma så länge som möjligt hellre än på sjukhuset. Det hade vi pratat om i förväg. Värkarna var inte så starka att de hindrade mig, från att vara uppe, röra mig fritt och prata.

Vid 19-tiden på kvällen var det dags att packa väskan. Då hade Marie regelbundna värkar var fjärde minut. Hon ringde in till förlossningen för att tala om att hon var på väg.

– Jag kom in till sjukhuset i rätt tid. Jag hade inte velat vara hemma när det värsta drog igång. Att jag valde att åka in då var för att sammandragningarna som tidigare känts som mensvärk nu gjorde mycket ondare – och de kom hela tiden.

Hanna: Vattnet gick på natten

– För oss var det inte så självklart när det var dags att föda, berättar Hanna, 27 år och mamma till Samuel.

– Det började med att vattnet gick på natten, det bara forsade ut. Eftersom vattnet var klart och inte missfär­gat fick jag och min sambo rådet av barnmorskan på förlossningen att lägga oss att sova, för jag hade inga värkar.

På morgonen åkte de in till sjukhuset för kontroll. Allt var bra, men fortfarande inga värkar. 72 timmar efter att vattnet hade gått, fick Hanna värkstimulerande dropp för att få fart på förlossningen. Hon säger att hon hade föredragit att värkarna kommit igång av sig själva, på det här viset blev det intensivt och jobbigt.

Maria: Smärtan avgör när man vill åka till sjukhuset

Maria, 25 år, har två barn tillsammans med sin sambo. Hon kan jämföra sina förlossningar och tycker att hon lättare visste när det var dags andra gången.

– Båda mina förlossningar startade på samma sätt, säger hon, med att slemproppen gick. Och att det sedan tog flera dagar innan barnen kom.

– Med första barnet hade jag ingen aning om vad som skulle hända. Jag gick hemma med värkar och tyckte att det var ett helvete.

Maria åkte in till sjukhuset när hon trodde att smärtan inte kunde blir värre.

– Alla hade sagt att man vet när det är dags att åka. Jag kände ”Usch, jag vill ha smärtlindring, jag vill inte vara hemma längre”. Man känner när det gör för ont för att vara kvar hemma. Det är inget man missar… 

Båda gångerna kände sig Maria ”väldigt konstig” strax innan förlossningen satte igång på riktigt. Hon kan inte beskriva känslan, men vet att den inte hade med värk att göra.

Madelen: Nog trodde jag att hon skulle födas snabbare

Madelen, 30 år, gick två veckor över tiden för beräknad förlossning innan hon födde sin dotter. Det var en lång väntan, tycker hon.

Det började med förvärkar på en lördag. På söndagskvällen gick slemproppen och direkt efter det började värkarna. Men dottern föddes först på onsdagsmorgonen.

– Värkarna var regelbundna från början, men inte så farliga, minns Madelen. Mer som mensvärk i rygg och mage. Ibland krampade det till lite.

På måndag eftermiddag tyckte Madelen att det var länge sedan hon känt några sparkar och ringde förlossningen som ville att hon skulle komma in för en kontroll. Ultraljudet visade att allt var okej, så de åkte hem igen och fortsatte att vänta. Men på kvällen tilltog värkarna och blev mer regelbundna. Madelen ville inte vara hemma längre, fast hon inte var öppen mer än två centimeter. Eftersom det inte var så många inne på förlossningen just då fick hon komma in.


– Jag har hört att förlossningen kan dra ut på tiden, men nog trodde jag att hon skulle födas snabbare än hon gjorde…


Artikeln publicerades i Vi Föräldrar Gravid 5/2007

Se även

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler