Vad har du gjort idag? Vet inte!

Vad har du gjort idag? Vet inte!

Vad har du gjort idag? Vet inte!

”Har det varit roligt?”, ”Vad åt ni till lunch?”, ”Vem har du lekt med?”

Standardfrågorna i samband med hämtningen i förskolan rinner ur oss nästan automatiskt. Vi frågar för att få svar, men kanske lika ofta i hopp om att få igång ett lite längre samtal om dagens aktiviteter.

Men våra barns intresse av att svara kan vara begränsat och många gånger blir responsen inte mer än ett: ”Kommer inte ihåg” eller ”Jag vet inte”.

Monica Westerlund är logoped och har arbetat med barns språk och samtal mellan barn och föräldrar i många år. Hennes utgångspunkt är att det i grunden inte är någon större skillnad mellan hur barn och vuxna kommunicerar.
– Tänk om din partner började fråga ut dig direkt när du kom hem om vad du ätit till lunch, vad du haft för dig och vem du pratat med. Det kanske inte vore så stimulerande, och jag tror att barn känner ungefär likadant.

INVÄNTA BARNET
Men om man inte ska ställa 20 frågor, hur ska man då bära sig åt för att få reda på något?

En bra början är att ta ett kliv tillbaka och invänta barnet istället för att själv ta initiativet, menar Monica Westerlund. Hon säger att barn brukar tycka om att berätta, men att pratandan inte alltid faller på när vi tycker att den borde göra det.

Barn som sitter still vid middagsbordet om kvällarna och levererar små berättelser om vad de har gjort under dagen lär förbli en ouppnåelig dröm i de flesta småbarnsfamiljer. För att klara det krävs ett någorlunda utvecklat språk, förmåga att minnas olika sammanhang, social kompetens och kunskap om hur man återger en berättelse – färdigheter som kommer med mognad och ålder.

Istället bubblar det upp när vi står och lagar mat, vid läggdags, framför tv:n eller mitt i morgonstressen.
– Kanske är det inte alltid ett lämpligt tillfälle för vår del, men har man möjlighet är det naturligtvis bra att försöka lyssna till barnen när de själva börjar prata. Barn är känsliga för signaler, och om vi säger att vi lyssnar fast vi med hela kroppen visar att vi egentligen inte har tid, så kommer de troligtvis av sig, säger hon.

BRA ATT PRATLÄSA
Monica Westerlund tycker att ett bra tillfälle för samtal är i samband med läsning. Pratläsa rekommenderas med de yngsta. Läs lite grand och prata sedan kring innehåll och bilder. Det kan vara ett ypperligt tillfälle att få reda på vad som hänt under dagen.
– Är någon dum i boken kan man prata kring det och kanske fråga om barnet varit med om att någon gjort konstiga saker. Man kan också knyta an till sådant som man har gjort tillsammans. Även om det inte ger några nya upplysningar till oss som föräldrar är själva samtalandet i sig viktigt för barnets språkutveckling, vilket i sin tur gynnar berättandet, säger hon.

En annan metod för att få igång talet hos mindre pratglada kan vara att du själv berättar om din dag. Försök att välja sådant som du tror att ditt barn kan tycka är roligt att få veta.
– Det kan stimulera barnet till att själv berätta och haka på med egna upplevelser. Dessutom visar du ditt barn hur man återger händelser i form av berättelser, säger Monica Westerlund.

FRÅGA PERSONALEN
För att kunna prata med sina barn och hänga med i deras resonemang underlättar det om man har en bra kontakt med förskolepersonalen. Även om hämtningen ofta är en intensiv stund med någon som står och drar i ärmen och vill hem på en gång, så lönar det sig att avsätta några minuter för en snabb avstämning.
– Om personalen talat om vad som hänt, stort som smått, har du större chans att förstå det ditt barn berättar för dig senare. Särskilt viktigt är detta medan barnet är riktigt litet och för dem som ännu inte kommit så långt i språkutvecklingen. Vet du vad som hänt under dagen kan du själv börja prata om det för att bjuda in ditt barn till att berätta. Kom också ihåg att tala om för förskolepersonalen om det har hänt något speciellt hemma som barnet kan tänkas prata om under dagen. Det ökar deras förståelse för ditt barn, säger Monica Westerlund.

Att formulera frågor på ett sätt som får ditt barn att svara mer än enstavigt kan kräva en del eftertanke. Grundregeln är att försöka ställa öppna frågor.
– Frågor med ja- eller nejsvar uppmuntrar inte till något berättande. Om ditt barn frågar dig något kan du bolla tillbaka med ett ”Hur?” eller ”Varför?”. Det lilla ordet ”berätta” är också bra att ta till när ditt barn nämner något.

Publicerat i Vi Föräldrar nr 11, 2009.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler