Ta leken till hjälp

Ta leken till hjälp

Ta leken till hjälp

Att prata om jobbiga upp­levelser är för de flesta barn ännu svårare än att återge roliga händelser.
– Då kan man ta leken till hjälp, säger författaren Jujja Wieslander som har skrivit en ny bok om
kommunikation med barn.

Jujja Wieslander är mest känd som författare till böckerna om Mamma Mu. Hon har arbetat med barn i hela sitt yrkesliv och har skrivit flera böcker om kommunikation med barn. Hon menar att vi många gånger kan få ta del av våra barns outtalade tankar genom leken. Det är också temat i hennes senaste bok Leka lite grann – lärdomar av små barn (Natur och Kultur, 2008).

Att återberätta roliga saker kan vara svårt. Att prata om sådant som känns jobbigt är ofta ännu värre. Att känna sig utanför kompisarna i förskolan, att vara rädd för döden eller att bli retad väcker känslor som kan vara besvärliga att sätta ord på. Vi kanske märker att våra barn är lite nedstämda men utan att riktigt förstå varför eller lyckas förmå dem att berätta.
– Vi vuxna löser våra knutar genom att prata med vänner, läsa böcker eller se filmer som behandlar och bekräftar det vi känner. För barn kan leken fylla samma pedagogiska och läkande funktion. Genom att vara uppmärksam på hur och vad de leker kan vi få reda på mycket om vad de bär inom sig, säger hon.

AVBRYT INTE LEKEN
Låtsaslekar och rollekar kan vara fyllda av känslor, tankar, farhågor, glädje och sorg. De speglar barnens vardag men också deras inre.

Jujja Wieslander tar upp flera exempel på när leken hjälpt vuxna att förstå barns tankar och känslor. Som då hon själv vid ett tillfälle satt på golvet och lekte med dockor tillsammans med en liten flicka.

Dockorna föreställde olika medlemmar i en familj som hela tiden bytte rum med varandra. Jujja Wieslander berättar att hon till en början inte förstod vad leken gick ut på, men när det plötsligt dök upp en tjuv i dockornas hall föll bitarna på plats.
– Då slog det mig att flickan bodde i ett hus där familjens rum låg i fil och hon själv hade rummet närmast hallen. Jag insåg att hon säkert var rädd för att om det kom in en tjuv i huset skulle han gå till hennes rum först.

Men, betonar hon, leken är ingen medveten kommunikation från barnets sida. Det finns ingen pedagogisk tanke, den bara uttrycker det som barnet är uppfyllt av. Leken bottnar i det undermedvetna och utspelar sig på ett annat plan än det verkliga livet. Därför ska man undvika att börja ställa frågor och försöka dra igång samtal om leken mitt under leken, säger Jujja Wieslander som själv gjorde det misstaget med flickan som lekte med dockorna.
– När jag förstod vad leken handlade om frågade jag henne om det var som jag trodde, att hon var rädd att en tjuv skulle komma in i hennes rum. Leken bröts direkt, det var som att sticka hål på en ballong. Flickan tittade oförstående på mig och fattade inte alls vad jag pratade om. Det är bättre att lägga sådana reflektioner på minnet och ta upp det med barnet vid ett annat tillfälle.

BÖCKER KAN HJÄLPA
Att läsa sagor är en annan framkomlig väg för att närma sig känsliga ämnen, menar Jujja Wieslander.

Böckernas olika karaktärer och deras öden kan hjälpa barnet att våga och vilja prata om sina egna känslor.
– Boken gör att både barn och vuxna har något att relatera till och känna igen sig i. När barnet ligger i sängen på kvällen har man ofta en ganska förtrolig stund tillsammans som kan inbjuda till samtal. Men man bör undvika att ta upp alltför tunga saker just innan det är dags att sova eftersom det kan påverka insomning och nattsömn, säger hon.
– Men du ska inte bli orolig om ditt barn inte genast berättar om något besvärligt som hänt och som du kanske fått kännedom om via personalen på förskolan. Har man varit med om något jobbigt behöver man ofta låta bitarna falla på plats innan man är redo att berätta om det. Barn är precis som vi vuxna i det fallet.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler