Sluta med blöja

Sluta med blöja

Sluta med blöja

Kissa på toa – inga problem. Men bajsa på toa – aldrig!

"Ha inte så bråttom.” ”Låt barnet bestämma när det är dags.” ”Det där löser sig av sig själv.” Föräldrar som vänder sig till bvc, bup eller läkare för att deras barn inte vill sluta bajsa i blöja möts ofta av lugnande kommentarer. Men den som överlåter beslutet på sitt barn kan få vänta länge. Det är inte ovanligt att det dröjer upp till 5–6-årsåldern.

Blöjbajsandet är inte fritt från komplikationer. Det kan få både medicinska och sociala konsekvenser och krångla till vardagen för hela familjen.

Så hjälper du ditt barn

  • Steg 1. Låt barnet bajsa med blöjan på, men inte någon annanstans än i badrummet. Det är ju där alla andra gör det. Vill barnet inte vara själv på toaletten så stanna hos det.
  • Steg 2. Barnet sitter på toaletten och bajsar, men fortfarande med blöjan på. I sittläge slappnar musklerna i bäckenbotten av samtidigt som blöjan håller emot lite. Bajset kommer fortare och tömningen blir mer fullständig jämfört med när barnet står upp. Tycker barnet att det är läskigt att sitta på toan kan det kännas tryggt om du sätter dig framför och lägger armarna om barnet och stryker med handen ner mot ryggslutet.
  • Steg 3. Lossa lite på blöjan utan att släppa den helt när barnet sitter på toaletten. Det här fungerar inte med blöjbyxa utan kräver vanlig sidoförslutning.
  • Steg 4. Bajsa på toaletten utan blöja. Om barnet totalvägrar, kontakta tarmterapin vid ditt närmaste sjukhus. Då kan du få hjälp med att genomföra det sista steget.

 
Beroende på ålder och individ tar det mellan ett par tre veckor och upp till ett par månader att bli blöjfri med den här metoden.
Stressa inte, utan gå vidare till nästa steg först när barnet är helt bekvämt med det. Var vänlig men bestämd och bered dig på en hel del lirkande och övertalning för att få barnet samarbetsvilligt.
Ge mycket beröm och kanske också någon extra uppmuntran då och då, som en liten leksak, för att göra det intressantare för barnet.

Källa: Rose-Marie Adler

Rose-Marie Adler är sjuksköterska vid Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg med specialisering inom urostomi och tarmfunktioner. Med sin mångåriga praktiska erfarenhet och genom forskning ser hon inga goda argument för att låta barn fortsätta bajsa i blöja sedan de har börjat gå på toaletten.

– När ett barn klarar av att kissa på pottan är det också fysiskt och psykiskt redo att bajsa där. I många andra kulturer använder man knappt blöja alls. I stora delar av Afrika och Kina är det sällsynt med blöja och i Iran håller man spädbarn ovanför toaletten när de behöver kissa och bajsa, säger hon.

”Risk för förstoppning”
Rose-Marie Adler berättar att det sällan ligger någon djupare psykologi eller fysiska problem bakom blöjbajsandet, det handlar i stället om vana och funktion. Många andra experter menar att man bör låta barnet själv bestämma när det är dags att sluta med blöjan, men hon är av motsatt åsikt.

Skälen till det är flera. Det främsta är att det kan orsaka förstoppning som i sin tur kan leda till akuta sjukhusbesök med svåra magsmärtor och obehagliga lavemangsprutor som följd.

– När du sitter ner slappnar musklerna i bäckenbotten av. Tömningen går ganska snabbt och blir fullständig. Om barnet i stället står upp kan det själv reglera tömningen och blöjan hjälper till att hålla emot. Då är det svårare att tömma helt och hållet, vilket kan leda till förstoppning, säger Rose-Marie Adler.  

Social belastning
För äldre barn kan blöjbajsandet bli en social belastning. De skäms inför kompisar, får problem i förskolan eller i skolan, vågar inte sova borta och måste hela tiden smussla med sina toalettbestyr.

– Ju äldre barnet blir desto större psykologiska effekter. Det är mycket hyschhysch och smygande med blöjorna. Barnet känner att det borde sluta med blöjan men förmår inte att göra det själva, och det är inte bra för självkänslan. Till mig kommer föräldrar med barn som behöver hjälp med att släppa taget om blöjan. Den äldsta jag haft var en 8-årig pojke. Han blev överlycklig när han äntligen kunde sluta med blöjan, säger Rose-Marie Adler.

– Men barn med diagnoser som adhd, damp, Aspergers syndrom eller autism har ibland blöja tills de är 13, 14 år. Då har det ofta varit så mycket fokus på själva diagnosen att toalettrutinerna kommit i andra hand. Men det finns inget i diagnoserna som gör det svårt att gå på toaletten, säger hon.    

”Föräldrarnas bestämmer”
Blöjbajsandet medför också praktiska konsekvenser. Blöjor måste med på alla utflykter och det kan vara krångligt att byta på de lite äldre barnen som inte längre får rum på de offentliga toaletternas skötbord. Att bajsa i blöja tar också längre tid än att göra det på toan.

– Många springer runt hemma och leker under tiden. Det finns de som kan gå med blöja en hel förmiddag innan de är klara, säger Rose-Marie Adler.

Någon entydig svar på varför vissa barn inte vill släppa blöjan finns inte, säger hon. För många har det helt enkelt bara blivit så. En del barn gör det för att det är bekvämt med en varm och skön blöja och dagens superabsorberande blöjor tros vara en bidragande orsak.

Andra tycker att det är roligare att leka medan de uträttar sina behov än att sitta på toaletten, medan vissa undviker toaletten därför att de någon gång varit förstoppade och upplevt obehag i samband med bajsande.

– Men det är inte barnet som ska bestämma när det är dags att sluta med blöjan, det ska föräldrarna göra. Men det byggs upp en stark psykologi kring det här, man får för sig att det är farligt på något sätt och många föräldrar är rädda för att förmå sina barn att bajsa på toaletten. Föräldrar behöver mycket stöd för att känna att de gör rätt i de här situationerna, men det är inte alltid de får det.

Kolla blöjan då och då
Rose-Marie Adler tycker att potträning är något som bör påbörjas tidigt. Redan när barnet är ett halvår gammal och klarar av att sitta själv är det dags att plocka fram pottan för att låta barnet bekanta sig med den, anser hon. När barnet är ungefär ett år kan man börja ta av blöjan en timme på förmiddagen och en timme på eftermiddagen för att se hur det går.

– Ett tecken på att barnet är redo att sluta med blöja är när det har längre torra perioder. Kontrollera blöjan då och då, och när den är torr ett par tre timmar i sträck är det dags att börja potträna på allvar. Hjälp barnet genom att själv föreslå att när det ska gå på toaletten, säger hon.

– Glöm inte att barnet är redo att lära sig kissa och bajsa på pottan samtidigt. Men bajsandet kan kräva lite mer träning eftersom barnet måste vara nödigt för att kunna bajsa. Kissa en skvätt kan man göra även om man inte är direkt kissnödig.   

Sämre på potträning
 – Vi är i regel väldigt duktiga på att lära våra barn en massa saker, som att knyta skor, äta med bestick och läsa och skriva. Men potträning har vi blivit sämre på, tror jag. En orsak kan vara att vi jobbar mer i dag och inte hinner på samma sätt som förr.

Men Rose-Marie Adler tycker också att förskola och skola har en uppgift att skapa trivsamma toalettmiljöer.

– Det är ofta smutsigt och rörigt på toaletterna. Det rycks i handtag och det är svårt att få sitta i lugn och ro. Man har heller inte alltid bra och tydliga rutiner för när man ska gå på toaletten, som efter måltider, säger hon.


Melker skrattade och grät efteråt - läs hans historia på nästa sida

Melker skrattade och grät efteråt

När Melker var 5 år lyckades föräldrarna äntligen få honom att sluta bajsa i blöjan.
– Det enda jag ångrar är att vi inte gjorde det tidigare, säger han mamma Annika.


Det är sommar. Familjen är på landet och Melker, som nyss fyllt 3 år, ska sluta att bajsa i blöja. Det hade storasyster gjort i samma ålder utan problem. Blöjan tas av och mamma och pappa förklarar att det nu är toaletten som gäller. Men Melker är inte alls med på noterna. Han vägrar sätta sig på toan. Efter två dagar kan han inte hålla sig och alltihop kommer på gräsmattan.

– Han blev helt hysterisk. Det blev som ett trauma för honom. Jag tror att han fick en sorts låsning, för efter den incidenten var det ingen idé att ens försöka få honom att bajsa på toaletten, säger Annika.

Att det blev som det blev tror hon delvis beror på att de inte var ordentligt förberedda.

– Vi var kanske inte riktigt redo, i alla fall inte på hans reaktion. Vi hade ingen strategi och under de dagar han var utan blöja hattade vi med pottan fram och tillbaka och det blev ingen styrning på det.

En stress för alla
Melker fick behålla blöjan och inte förrän han fyllt 5 år började familjen på allvar åter fundera på att försöka sluta. Under en semestervecka hos goda vänner började sonens toalettbestyr upplevas som ett verkligt problem.

– Vi var tvungna att släpa med blöjor överallt, även till stranden, och det blev en stress för oss alla. Efter några dagar kom en annan familj också och bodde med oss och då blev det ännu jobbigare. Melker skämdes och vi fick smyga med blöjorna, säger Annika.

Den avgörande händelsen kom i förskolan några månader senare.

– Melker hade ont i magen. Personalen försökte få honom att gå på toaletten, men han vägrade. Det slutade med att han bajsade på sig och det rann ner utefter benen på honom. Då förstod vi att vi måste hjälpa honom. Han var ju helt utlämnad med det här när vi inte var med, säger Annika.

De pratade med förskolan, psykolog och läkare, men någon hjälp fick de inte. Alla rådde dem att vänta och sa att det skulle lösa sig automatiskt. Men Annika gav sig inte och slutligen hittade hon ett blöjavvänjningsprogram på nätet (thepottytrainer.com) som utvecklats av en amerikansk förskollärare. Och det blev lösningen.

Treveckorsschema
– Vi gjorde ett treveckorsschema fram till dagen D, då det skulle ske. Melker fick göra kryss varje kväll och räkna hur många dagar det var kvar. Jag hade ritat toalettstolar, toapapper och sådant på schemat. På D-dagen var det ett stort paket eftersom han efter toaletten skulle få välja vad han ville för 200 kronor i leksaksaffären.

– Melker var väldigt taggad, han ville ju det här själv. Vi läste Bajsboken av Pernilla Stalfelt om vart bajset tar vägen och att man inte kan ramla ner i toaletten och försvinna ner genom de små rören.

Helgen då blöjan skulle bort var välplanerad. Familjen hade tackat nej till alla inbjudningar, pappa åkte bort med storasyster och de svarade inte i telefon – allt för att göra det så lugnt som möjligt. På lördagen hände ingenting. Dagen efter var det så dags, den här gången var Annika helt fokuserad och säker på sin sak.

– Melker blev helt hysterisk när han kände att det var på väg och sprang in i duschen. Men jag lyfte över honom till toaletten och höll om honom hårt, som en bestämd kram. Sedan, på några sekunder, var det över. Han både skrattade och grät efteråt och sedan dess har det aldrig varit tal om blöja mer.

Annika berättar att det för Melker betydde så mycket mer än ett toalettbesök.

– Han tog ett stort kliv framåt i utvecklingen den dagen. Han blev lugnare och mer harmonisk och klarade av mer saker själv. Det blev ett rejält lyft för självkänslan. Vår enda frustration var att vi nekat honom det här genom att inte hjälpa honom att bli av med blöjan tidigare.

 

Fotnot: Melker och Annika heter egentligen något annat.


Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 4/2008

Se även

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler