Ska små barn sitta vid datorn?

Små barn och dataspel väcker tankar och funderingar: Är det verkligen lämpligt? Viktigast av
allt är att föräldrarna ­engagerar sig, tycker ­några ­experter som vi har ­pratat med.

Läs mer

>> 6 råd om barn och datorspel 

Dataspel och barn är en kombination som kan väcka oro hos oss vuxna. Man hör och läser ju så mycket: Som att allt stillasittande gör dem degiga. Slöa.  
Få samtidsfenomen lockar fram så mycket känslor som dataspel.
Än så länge vet vi rätt lite om vilka effekter – positiva som negativa – spelen har. Och ju yngre spelare, desto osäkrare blir bilden; det finns undersökningar av hur barn i skolåldern ägnar sig åt spel och andra medier, medan förskolebarnen är påfallande lite studerade.

Stort kunskapsbehov

Från skola, förskola och föräldrar är sam­tidigt behovet av att veta mer stort, enligt Ylva Ellneby, förskollärare och specialpedagog som förra året kom ut med boken Cyber­ungar – eller vad barn verkligen behöver.
– Det är bra att föräldrar till förskolebarnen engagerar sig, för då har de fort­farande en möjlighet att bestämma hur mycket de vill att barnen ska spela. När barnen har blivit äldre, runt tolv år, kan det vara kört om de inte redan tidigare har satt gränser.
Hennes inställning är att det är föräldrarnas ansvar vad deras barn får sig till livs under sin uppväxt. Om dataspel ingår i den blandningen så är det okej – om det övriga utbudet är varierat och barn ges möjlighet till rörelse och att uppleva med sina sinnen.
– Det är viktigt att föräldrar till förskolebarn tar sig en funderare på det här. Många oroar sig för att barnen missar något om de inte får spela dataspel, men att röra sig, upptäcka naturen och experimentera är nog mer stimulerande än att sitta och klicka på en mus.

"Nyttopryl"
För att lugna föräldrar som oroar sig för att barnen inte utvecklar tillräckliga färdigheter vid datorn, refererar Ylva Ellneby till den kanadensiska psykologen och författaren Jane Healey. Genom studier har Healey konstaterat att tioåringar som stiftar bekantskap med datorer och spel sent, har ett mer kreativt och fritt förhållande till tekniken, än tioåringar som började spela redan i förskoleåldern.
– Det är viktigt att snabbt få barnen att förstå att datorn framför allt är en nyttopryl och ingen spelautomat – det är barnen som ska styra datorn, inte datorn som ska styra barnen, säger hon.
I mitten av 1990-talet, i takt med att hushållen skaffade  mer avancerade datorer, fylldes marknaden med pedagogiska dataspel för små barn.
– Det föddes en kultur som saknade motsvarighet någon annanstans, säger Per Strömbäck som är vd för de svenska spelutvecklarnas organisation, Spelplan, och tillfälligt ansvarar för distributörernas sammanslutning MDTS.
– Det satsades på kvalitet och det var kända barnboksfigurer, helst av Astrid Lindgren.

Utbudet har tunnats ut
Även om figurer som Pettson och Findus, Mulle Meck och Mamma Mu även i dag är högaktuella i digital form, så har utbudet tunnats ut, enligt Per Strömbäck. Det finns flera förklaringar. En är det tidiga 2000-talets it-krasch, som dramatiskt reducerade antalet svenska spelproducenter. En annan hårdare konkurrens från internationella speltillverkare, som satsar mindre på pedagogik och mer på avancerad grafik och underhållning.
Ska då små barn spela dataspel?
– Tja, ska de se på tv när de är fem år? undrar Martin Bergvall, ordförande i den ideella konsumentorganisationen GoodGame.
– Jag tycker att det finns en poäng med att träna öga/handkoordinationen med musen och pekaren, och att de lär sig lite språk. Personligen tycker jag inte att det är så stor skillnad mellan tv och dataspel, förutom att man faktiskt interagerar med dataspelet, säger han.
GoodGames medlemmar testar spel, resultaten finns på www.goodgame.se. Organisationen ska försöka återuppta testerna av spel för små barn så snart de kan.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 11/2006

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler