Så blir trotsperioderna enklare för er

Så blir trotsperioderna enklare för er

Så blir trotsperioderna enklare för er

Har du ett barn som ifrågasätter allt och säger nej mest hela tiden? Grattis, han eller hon är inne i en spännande mognadsperiod. Men den kommer att kräva en hel del av dig som förälder.

Jag tycker att begreppet trotsåldern känns lite gammaldags och skulle hellre vilja prata om att barnen utvecklar nya förmågor som de förstås prövar på sin omgivning.

Så säger barnpsykolog och familjeterapeut Anna Sylvén, som mött många frustrerade barn och föräldrar som fastnat i mönster ingen mår bra av. Hon menar att det blir lite lättare att förstå barnens protester om vi slutar att se dem som små bångstyriga individer som ska lära sig att lyda. För det som egentligen händer när barnen ”kommer i trotsåldern” är att de får en allt större förmåga att visa vilka de är och vad de vill.

Detta kräver förstås mer av oss vuxna. Vi måste vara uppmärksamma på barnet och hur det verkar må och reagera på vårt sätt att behandla det.
– Barn har många sådana här mognadsprocesser som de måste igenom för att växa och bli reflekterande människor. Nästa peak kommer vid 5–6 år, även om de här perioderna varierar väldigt mycket från barn till barn och ofta går in i varandra, säger Anna Sylvén.

Viktigt att förbereda

Det vi föräldrar ofta glömmer är att små barn många gånger inte vet vad som ska hända härnäst. Det vet ju inte hur det brukar vara, utan allt är nytt för dem. Därför har barnen ingen överblick och känner inte till världen såsom vi gör. Det är de vuxnas ansvar att förbereda dem och förklara vad som ska ske. Även de allra enklaste saker.
– Om en 3-åring blir väldigt upprörd för att den vill en sak och vi vill något annat fungerar det sällan att be barnet att välja eller tro att man kan ha ett logiskt resonemang. En sådan process är i den situationen för komplicerad för ett så litet barn och får bara det lilla barnet att bli förvirrat, argt eller ledset. Eller så bryr det sig inte alls och leker vidare, säger hon.

Allt medan vi föräldrar suckar, kliar oss i huvudet och skyller på ”trotset”.
– Då är det bättre att försöka göra något litet som barnet vill och på så sätt få det att göra som den vuxne vill i det stora hela. Kanske handlar det om att få stoppa en kloss i en låda eller själv sätta på sig stövlarna.

En 2–3-åring har inte heller samma tidsperspektiv som en vuxen. Att familjen ska gå någonstans om en timme betyder ingenting för dem, och att passa tider är något som helt hör vuxenvärlden till.

Så vad ska man göra, då? - se svar nästa sida


Så vad ska man göra, då?

– Om det alltid blir bråk om någonting måste du fundera på hur du kan förändra det ni gör tillsammans så att ditt barn mår bättre. Annars är det bästa sättet faktiskt att inte göra så stor grej av saker och ting utan le och hjälpa barnen så gott man kan. Inte gå in i konflikten.

Anna Sylvén tycker också att vi ska komma ihåg att det inte är så farligt att vara arg. Ge protesten en stund så brukar den ge med sig. Man måste stå ut med att ens unge inte gillar en i just det ögonblicket.
– Känslor blir inte så läskiga om barnet känner att föräldrarna bottnar i dem och inte blir galna själva och börjar skrika för att de måste ha rätt eller känner sig ofullkomliga.

Vill ha-träsket
Ibland kan förstås en 2–3-åring bli hysterisk och fastna i ”vill ha-träsket”. Då får den vuxna resolut ta barnet i famnen, ignorera bråket och gå därifrån. Och därefter fokusera på något annat. Ibland kan man behöva prata om det som hänt. Men då måste både föräldern och barnet ha lugnat ner sig först.

Många mammor och pappor till 2–3-åringar kan relatera till viljeutbrott när det gäller mat och att bryta upp och gå iväg. Då kan man tänka på att måltiden är en av de få möjligheter som finns för ett barn att bestämma själv.

Även här gäller det att ta det lugnt. Inte göra en stor sak av det, utan istället förklara enkelt hur det ska gå till när just ni äter.
– När det gäller att gå iväg någonstans kan du försiktigt påminna barnen genom att säga att om en liten stund är det dags att gå hem eller vart ni nu ska. Till exempel genom att säga: ”Ni hinner köra tåget två gånger runt banan eller krypa in i kojan alla tre fram och tillbaka, så ska vi gå sedan.” Då blir det mycket lättare, säger Anna Sylvén.

5 tips för att lindra konflikterna - se nästa sida

5 tips för att lindra konflikterna

1. Om ett barn inte vill, tvinga inte. Då blir det bara värre. Ibland räcker det med att vänta en stund, till exempel när det gäller mat.

2. Barn vill samarbeta. Försök hitta ett sätt som passar just er.

3. Ändra rutinerna. Om rutinerna på morgonen inte fungerar, så ändra på dem.

4. När det gäller enkla val, låt barnet bestämma själv – till exempel vilka kläder det vill ha (resten kan följa med i en påse till förskolan). Då slipper ni onödigt bråk.

5. Ibland blir små barn bara väldigt trötta och ledsna.
Då fungerar det ofta att bestämt ta dem i famnen och ignorera konflikten. När de har lugnat sig kan du fråga vad det var som hände och varför det blev så fel.

Källor: Familjeterapeuterna Anna Sylvén och Jesper Juul.

Artikeln är publicerad i Vi Föräldrar nr 6, 2010.

Se även

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler