"Nu säger du förlåt, Oskar!"

"Nu säger du förlåt, Oskar!"

Ska barn säga förlåt i alla lägen – och vad är ursäkten värd om barnet inte vill ge den?

Som förälder vill man att ens barn ska vara snällt mot andra och be om ursäkt när det har gjort något man inte bör. Men hjälper det verkligen att få sitt barn att säga förlåt direkt, trots att det kanske inte vill eller förstår vad det var som blev tokigt?

– Jag tycker att ordet förlåt börjar tappa sin valör. Det har blivit något man slentrianmässigt slänger ur sig, och sedan ska allt vara bra igen, säger barn- och föräldrapsykologen Malin Alfvén.

Hon tycker inte att man ska uppmana sitt barn att säga förlåt om det inte vill, trots att detta är något de flesta av oss fått lära sig att man ska göra.
– Nej, för att säga förlåt måste man inse vad man har gjort. Många barn säger förlåt för att föräldern eller någon ur personalen tycker att de ska, inte för att de själva vill eller riktigt förstår varför. Ordet betyder ju inget om man inte menar det.

Men vad ska man göra istället?
– Fråga barnet: ”Förstår du vad du har gjort? Förstår du varför Kalle blir ledsen?” Det tror jag att man kommer betydligt längre med. Man behöver heller inte göra det direkt när situationen är som mest upprörd. Ibland är det bättre att vänta en stund.

På så sätt får barnet en chans att reflektera över vad det var som inte blev så bra. Att Kalle blev ledsen när han blev knuffad eller att det gjorde ont när Emma fick en spade i huvudet. Samvetet och medkänslan får en chans att vakna när handlingen, och inte ”det magiska ordet” hamnar i fokus.
– När barnet har insett vad det gjort kan man som förälder mycket väl fråga: ”Äh, ska vi inte gå och säga förlåt?”. Då känns det bättre att be om ursäkt – och mycket bättre att ta emot ursäkten.

Publicerad i Vi Föräldrar nr 12, 2009.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler