Annons
Thinkstock

Somnar ditt barn direkt när ni kommit hem från förskolan? Det kan bli en övergångsperiod när hen slutar vila på dagen.

Snabbare nattning om ditt barn slutar vila på förskolan?

Din lillskrutt får plötsligt allt svårare att somna på kvällarna. Men hjälper det att skippa sovstunden på förskolan för att få enklare nattningar hemma? Absolut, säger experterna.

Någonstans i 2-3-årsåldern brukar förändringen komma. Barnet blir allt piggare på kvällen och vill inte alls gå i säng. Nattningarna börjar dra ut på tiden. Då kan funderingarna komma – borde barnet sova mindre på förskolan, eller kanske inte sova alls?  
– Det är en fråga vi får jätteofta här på bvc. Man har fastnat i tretimmarsläggningar som tar hela kvällen eller så kommer barnet i säng så sent att det knappt går att väcka på morgonen. Då brukar vi ge rådet att man ser över dagsömnen, för visst påverkar den nattning och nattsömn, säger Sofia ­Gustafsson, barnsjuksköterska på Stureplans bvc i Stockholm.
Hon betonar att det bara är om barnet har svårt att komma till ro på kvällen som man behöver fundera på att korta ner eller ta bort vilan på förskolan. Kanske är det inte heller sovstunden på dagen som gör att nattningarna krånglar. Därför måste man börja med att skaffa sig en bild över hela situationen.
– När föräldrar kommer till oss med de här frågorna brukar vi börja med att fråga om barnet varit med om några förändringar nyligen. Har familjen varit utomlands, har barnet börjat på förskolan eller varit sjukt, äter det ordentligt på dagarna och så vidare. Vid förändringar blir ofta nattning och nattsömn lite stökigare, och det får man ta. Men har ingen förändring skett och barnet ändå har svårt att komma till ro på kvällen kan det vara läge att börja dra ner på sömnen dagtid, säger Sofia Gustafsson.

Att styra eller inte

Om man ska styra sitt barns sömn är en kontroversiell fråga. På diskussionsforum och i föräldragrupper (och på middagar!) uppstår inte sällan två falanger i ämnet: de som tycker att barn ska få sova på dagen om de behöver det – och att vi vuxna istället borde anpassa våra liv efter barnens dygnsrytm – och de föräldrar som anser att man måste styra upp barns sömn för allas bästa.  
– Den diskussionen känner jag väl igen. Många tycker att det känns hårt att styra barnet till fasta rutiner, men jag tycker att man kan se det som en gradvis förändring som följer barnets utveckling. Som att du, genom att till exempel hitta en lagom lång sovstund på dagen, hjälper ditt barns biologiska klocka på traven och gradvis hjälper barnet att sova bättre över hela dygnet, säger Anna Birbrajer, psykolog på Psykologenheten för mödra- och barnhälsovård i Göteborg och en av författarna till rapporten Små barn och sömn.

Olika stora sömnbehov

Hur stort sömnbehov ett barn har är naturligtvis ytterst individuellt, men generellt brukar man säga att 1- till 3-åringar behöver 12–13 timmar sömn per dygn. Sover barnet 1–1,5 timmar på dagtid och ska upp vid sju behöver det somna ungefär klockan åtta på kvällen. Att då ha nattningar som drar ut till 22 är ingen större hit – allra minst dagen efter.
– Sover barnet för lite på natten blir det inte roligt på dagen. Man kan höra sig för på förskolan, och är det så att barnet inte riktigt orkar hänga med i verksamheten, har kort stubin och verkar allmänt trött kan det kanske vara läge att minska på sovpausen på dagen i syfte att komma i säng tidigare på kvällen, konstaterar Sofia
Gustafsson.
 

Minska gradvis

Hon rekommenderar att man gradvis minskar på barnets sovtid på dagen, för att hitta en lagom längd. Sover barnet 1,5 timmar kan man börja med att låta det sova en timme, för att sedan utvärdera hur det fungerar hemma och eventuellt korta ännu mer. Det är viktigt att hela tiden ha en bra dialog med förskolan så att man är medveten om hur barnet orkar med dagen.
Annica Vedin är förskollärare på Hälsoförskolan Friskus i Trångsund och har märkt att det finns ett ”gyllene snitt” för sovpauser på dagen.
– Det är såklart väldigt olika från barn till barn, men någonstans mellan 3 och 4 år börjar de flesta barn bli mogna för att sova mind­re eller sluta sova på dagen. Baserat på min erfarenhet så tycker jag att 30 minuters sömn funge­rar väldigt bra i övergångsläget. Barnet hinner somna ordentligt men inte gå in i djupsömn och bli svårväckt. Med 30 minuters vila har vi också fått bra respons från föräldrar som tycker att nattningarna blir enklare men att barnet samtidigt klarar sig igenom eftermiddagen på ett bra sätt, säger hon.

Vila istället för att sova

Dagsömnen kan ibland också bytas ut mot vila. Kanske räcker det med att varva ner ett tag, få ligga och lyssna till en saga eller ha en stunds avslappning. Vila behöver barnet, inte minst om det har långa dagar på förskolan.
– Jag är ju själv förälder, så jag har full förståelse för om man som förälder vill ta bort sovpausen för att få lugnare kvällar hemma. Men ofta har barnen väldigt långa dagar på förskolan, och då är det nödvändigt att barnet får vila eller sova. Både kroppen och hjärnan behöver motion, bra mat och vila för att må bra. Barnens hjärna behöver också få en paus från alla sinnesintryck för att kunna bearbeta alla händelser de varit med om, säger Annica Vedin.
Men kan man med att be förskolepersonalen väcka ens barn efter en viss tids sömn? Man kan ju tänka sig att det lätt blir lite tjorvigt om det finns 18 barn på avdelningen och 12 av dem ska väckas efter olika scheman. Barn som blir väckta behöver dessutom inte sällan en lite längre startsträcka för att komma igång.
– Vi får ändra vår verksamhet efter barnens behov, så är det bara. Har vi många barn som ska väckas får vi helt enkelt göra om vilan. Kanske istället lägga lässtunden när vi väckt barnen, så att de inte behöver stiga upp direkt, säger Annica Vedin.

Trötta eftermiddagar

Under en övergångsperiod kommer det, förmodligen, också att märkas hemma att barnet inte fått sova så länge som det brukar. Det är inte ovanligt att det under en tid blir mer konflikter än vanligt och att både barn och vuxna är mer lättirriterade.
– Det brukar handla om någon månad innan barnet har funnit sig tillrätta i den nya rytmen. Som förälder får man då räkna med att barnet kanske inte sköter sig självt som det brukar när man kommit hem, utan man får vara med och stötta och göra någon lugn aktivitet tillsammans. Därför kan det vara bra att planera lite extra så att till exempel middagen är förberedd, så att man inte känner sig stressad av den, säger Anna Birbrajer.
– När man ska justera dagsömnen kan det vara bra att inte planera in så mycket under ett par veckor framöver. Det kanske räcker att man går till parken eller direkt hem och tar det lugnt. Och så är det bra att lägga in täta mellanmål, för att hålla blodsockret uppe, säger Sofia Gustafsson.

Ändra tillbaka om det behövs

Man ska inte heller vara rädd för att gå tillbaka till de gamla rutinerna om de nya inte verkar fungera.
– Det är inte helt ovanligt att barn som slutat sova på småbarnsavdelning behöver börja med en kort sovpaus igen när de börjar på storbarnsavdelning. Där är tempot ett helt annat; man har fler aktiviteter, längre promenader och så vidare. Det finns 5-åringar som behöver ta en lur mitt på dagen, säger Annica Vedin.
– Man får helt enkelt prova sig fram till vad som fungerar. Somnar barnet sittandes varje eftermiddag när man kommit hem, vad man än gör, ja då får man kanske tänka om och låta det
sova lite längre på dagen igen. Det finns inga rätt eller fel, och ingen kan veta på förhand vad som kommer att fungera. Så det är bara att testa. Så småningom hittar ni en väg som passar er familj, säger Sofia Gustafsson.

Annons

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler

Annons

"Älskar min familj, men känner mig fast i familjelivet" Psykologen kommer med råd

Hjälp, jag längtar bort!

"Jag älskar min fru och våra två barn, 2 och 6 år. Men ändå – senaste året har jag börjat känna mig inlåst. Inte med dem, men i familjelivet med allt vad det innebär av pusslande med hämtningar och lämningar, föris och skola, veckomatsedlar, papper att fylla i – ja, allt. Samtidigt har jag ett heltidsjobb som är både stimulerande och krävande.
Min fru gör nästan mer än jag, så jag kan inte skylla på henne. Vi har städhjälp en gång i veckan för att avlasta. Ibland har vi barnvakt och går ut och äter själva. Någon gång i veckan träffar jag kompisar från förr och tar en öl. Jag försöker träna regelbundet och äta bra.
Jag älskar min familj högt, ändå längtar jag bort. Till resor och till att få vara i fred ibland. Vad ska jag göra?"
/Melvin
 

Malin: ”Vad är viktigt för dig i ditt liv?”

Jag tror att många känner igen sig i ditt brev. Allt det yttre är bra och rätt. Och så känns det ändå tomt. Inuti.
Jag tror att det är symtomatiskt – vi fixar allt det yttre som ska känneteckna det goda livet, men på kuppen slukar det all vår vakna tid och det blir inget utrymme kvar till det vi har inuti oss. Vi borde vara lyckliga och nöjda, men istället för att känna att vi har alla rätt kan det yttre livet bli till ett fängelse. Och sådana basala behov som att få vara i fred någon gång ibland kan tyckas ouppnåeliga.
Jag ske ge dig två konkreta tips nu när du har valt att dela med dig. Det första handlar just om den här borde-känslan. När det vi känner inte går ihop med hur vi tycker att vi borde känna mår vi människor dåligt. Men att trycka bort sådana här känslor är ingen framkomlig väg. Jag tycker därför att du ska prata med din fru. Tillsammans kan ni pröva en teknik som har visat sig vara effektiv för att skapa större tillfredställelse och närvaro i livet. Den går ut på att identifiera vilka värderingar man har om vad som verkligen är viktigt, och att sedan skapa beteenden eller handlingar som utgår från dem.
Vad är viktigt för dig i ditt liv – som förälder, som man och som Melvin? Vad kan du göra i din vardag för att leva i enlighet med de värderingarna? Att konkret göra sådant som bekräftar ens värderingar skapar tillfredställelse.
Mitt andra tips handlar om att dela upp er i familjen ibland. Min erfarenhet är att man kan fastna i familjen-ska-vara-tillsammans-fällan. Det är så lätt att tycka att den lilla tid man har med sin familj ska tillbringas tillsammans, allihop. Annars blir det ju liksom ingenting kvar av just familjen. Men ibland kan den där tillsammans-tanken bli lite krampaktig. Det kan lätta upp om man tillåter sig att göra saker med bara ett barn eller på egen hand. Det behöver inte vara svart eller vitt. En kärleksfull familj kan mycket väl bestå av människor som gör saker i olika konstellationer.

/Malin Bergström, barnpsykolog.

Mejla din egen fråga till Malin på fragamalin@vf.bonnier.se

Annons