Thinkstock

En stor fördel med syskon är att man får öva relationer på dem.

Så hanterar ni syskonrivaliteten

Dags för barn nummer två att göra entré. Din lilla unge ska bli storebror eller storasyster. Vilken lycka. Vilket kaos. Vi Föräldrar reder ut vad som händer om syskonchocken slår till. Och hur omställningen kan bli lite enklare.

Barn nummer två kan väcka starka känslor hos alla i familjen. Kanske tycker er förstfödde att den nya bebisen kan åka tillbaka till sjukhuset igen. Samtidigt växer skuldkänslorna hos dig som mamma eller pappa; er älskade pojke eller flicka har ju ­petats från sin tron som prins eller prinsessa. Familjen har drabbats av syskonchocken.

Barnpsykolog Anna Sylvén bekräftar och förklarar:
    – Ett litet barn kan inte föreställa sig hur det är att dela sin plats med någon annan. Ju yngre barnet som får en bror eller syster är, desto större blir syskonchocken, och desto svårare blir tillvaron för föräldrarna, eftersom storasyskonets behov liknar det nyfödda barnets. Man har kanske två blöjbarn och kanske också två barn som vaknar på nätterna och vill äta.

Ett lite äldre barn kan förstå innebörden av att få ett syskon; kanske har det kompisar i förskolan som har fått en bror eller syster.
    – Samtidigt blir barnen inte så nära varand­ra om åldersskillnaden är stor. En 5–6-åring har en egen tillvaro med förskola eller skola, kompisar och ibland fritidsaktiviteter, säger Anna Sylvén.

Men: Barnet kan vara omåttligt stolt över sitt nya syskon och vilja vara med mamma och pappa i skötsel och omvårdnad av den lilla.

Som förälder kan man umgås med förbjudna känslor av typen: Kommer jag att älska tvåan lika mycket som mitt första barn? Det är heller inte ovanligt att tänka att man sviker sitt barn då man nu måste dela uppmärksamheten med någon annan. Man kan tro att barnet kommer att känna sig övergivet.

Läs mer på nästa sida

Inget svek att få syskon

 

Men nej, syskon är inte ett svek, lugnar Anna Sylvén.
    – Att få syskon är värdefullt. Barnen får någon att dela barndom och minnen med och behöver inte vara i centrum för föräldrarnas uppmärksamhet hela tiden.

Och kärleken räcker till. I familjer med många barn säger föräldrarna ofta att ”för varje barn öppnas en ny dörr i hjärtat”.

En stor fördel med syskon är att man får öva relationer på dem. Man kan bråka, gräla och vara avundsjuk, men man kan också ha hemlisar ihop och ställa upp för varandra när det krisar. Man delar även upplevelsen av hur det var att växa upp i just min familj med någon annan som varit där.
Som syskon lär man sig dessutom att hantera skillnader och att inte alltid utgå från sig själv utan att tänka att ”Det finns andra än jag”. Någon som är annorlunda och har andra behov.

Barn kan reagera på syskon på olika sätt. Vanligt är att ta ett steg tillbaka i utvecklingen och visa med handlingar hur det känner. Barnet kan vara klängigt, vilja vara hemma från förskolan fast det vanligen gillar att gå dit, vilja äta samma puréer som bebisen, börja kissa på sig igen, vilja ligga på en filt på golvet eller i föräldrarnas säng om det är där bebisen sover.
– Barnet ser att någon annan får det jag kanske har vant mig av med och vill då inte förlora dessa saker till någon annan, förklarar Anna Sylvén.

 

Barn vill utvecklas


Men man kan lita på att barnets vilja att utvecklas tar över så småningom och att det här bara är tillfälliga tillbakasteg i utvecklingen. Har barnet lärt sig att tycka om spagetti och köttfärssås vill det nog bara ha puréer ett litet tag. Det kommer heller inte att vilja ligga under bebisens babygym någon längre period när det lärt sig att gå och springa.

Den här perioden kan kräva lite extra uppmärksamhet, enligt Anna Sylvén. Lämna till exempel aldrig det äldre barnet ensamt med sitt lilla syskon. Avund- eller svartsjuka kan uttryckas när föräldern inte är i närheten, som en knuff eller en alldeles för hård kram.
– Ett barn förstår inte vidden av det som det kan göra, konstaterar hon.

Om det äldre syskonet ger ett tjuvnyp får man lyfta bort henne eller honom och säga: ”Så där får du inte göra, man får bli arg, men inte göra illa!” Det kan man behöva påminna barnet om. Igen och igen.

Finns då någon perfekt ålder att bli storebror eller storasyster? - läs mer på nästa sida


Finns då någon perfekt ålder att bli storebror eller storasyster?

  - Rent psykologiskt är 3–4 års ålder bra för att kunna ta emot ett syskon. Då är också barnen nära nog i ålder för att kunna leka ihop, säger Anna Sylvén.
Hon vill ändå inte säga att det är den perfekta åldern. Det finns ju så mycket annat som påverkar hur det blir. Till exempel hur gamla föräldrarna är; kanske är det bråttom att försöka få barn innan det biologiskt är för sent.

Att som vuxen bära på en känsla av att inte räcka till för allt och alla är vanligt.
   – Vi har en inre bild av hur det ska vara, hellre än att acceptera att ”så här är det just nu, för oss”, menar Anna Sylvén.

Hon pratar om övergången till föräldraskap som en utvecklingskris. Att man behöver hämta andan och tänka på parrelationen.
   – Det blir lätt att man väntar med egna behov när man blir förälder, och får man tätt inpå ett barn till skjuter man upp sina behov igen och kan bli trött och i vissa fall deprimerad.

En stor förändring i taget räcker, anser Anna Sylvén. Syskon i sig är stort och sammanfaller kanske med att man tror sig behöva en större bostad. Men det kan man lugnt vänta med, menar Anna Sylvén.
    – Ett litet barn behöver inte eget rum än på ett tag. Knappt egen säng, om det sover med sina föräldrar. Ta en stor förändring i taget, mer kan vara svårt att orka med. Att flytta är en jättestor omställning; i olika undersökningar är det nummer två på stresslistan, efter skilsmässa och dödsfall.

Se även

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler