Thinkstock

Barn som har en god självkänsla vågar uttrycka sina behov och känslor.

Så ger du ditt barn självkänsla

Något av det finaste som föräldrar vill ge sina barn går inte att köpa för pengar: en god självkänsla. Hur får barnen det och vad kan man som förälder göra för att barnen ska växa upp och känna att de är bra precis som de är?

Självkänsla beskrivs ofta som grundtryggheten hos en människa, känslan av att vara värdefull som den man är, oavsett prestation.
– Det man brukar kalla för självförtroende bygger istället mer på vad man presterar, att man vet att man är bra på något, säger Anna Sylvén, psykolog och psykoterapeut med stor erfarenhet av barns och ungas utveckling.

Barn med en stark självkänsla är ofta trygga i sig själva och mindre rädda att misslyckas och vågar därför testa nya saker i högre grad än barn med en svag självkänsla.
– Med en låg självkänsla blir man väldigt upptagen av vad andra tycker, säger Anna Sylvén.

Eva Gordon, psykolog och psykoanalytiker, specialiserad på barn och ungdomar, är inne på samma linje.
– Barn med svag självkänsla gör inte saker för att de är intresserade av dem utan för att få höra att de är omtyckta. De söker bekräftelse för allt de gör, säger Eva Gordon.

Det kan Kristina Henkel se tydligt inom förskolan. Hon arbetar som jämställdhetskonsult i förskola och skola och har skrivit boken Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för 2 tillsammans med Marie Tomicic.
– Många barn tror att de är värda något för att de gör vissa saker och gör därför ofta det de vet att de behärskar. En del sitter alltid och ritar och en del spelar alltid fotboll. Då är de säkra på att få höra att de är duktiga eller bra. Det bygger på vilket bemötande de får från vuxna.

Det finns många sätt att bemöta sitt barn på som kan stärka självkänslan.
– Det är bra att inte bara berömma med ord som vad fin, söt och bra du är, utan visa att ”jag ser dig”, till exempel genom att ställa frågor till barnet. Om ett barn sitter och ritar behöver man inte säga ”åh, vad fint”, utan man kan istället fokusera på barnets teckning och ställa frågor som ”vilka färger har du använt?”. Genom att ställa en fråga visar jag att jag är intresserad av barnet som person och att prestationen inte är det viktiga.
Med tiden stärker det barnets självkänsla. När ett barn gungar och ropar ”titta, hur högt jag gungar!” kan det räcka att svara ”jag ser!” för att bekräfta barnet, säger Kristina Henkel.

Mycket handlar om att vara närvarande tillsammans med barnet och att visa intresse.
– Lyssna på barnet. Ofta räcker det att föräldrarna förstår att hon eller han är mörkrädd eller ledsen. Föräldrar tror ofta att de måste åtgärda, ta bort, förändra, men att förstå ger mycket tröst, säger Eva Gordon.

Hon uppmuntrar också till att slappna av och ha roligt tillsammans med sitt barn.
– Njut av barnet. Det är bra att göra något som man själv tycker är roligt. Då känner barnet att man tycker om att vara tillsammans, säger Eva Gordon.

Du behöver inte skjuta upp det roliga till ”sedan när vi har mer tid”.
– Små goda stunder varje dag betyder mycket. Att vara närvarande i stunden och inte alltid göra flera saker på samma gång visar också barnet att ”jag tar mig tid att vara med dig, att du är viktig”, säger Anna Sylvén.

Hon menar att man gärna får slösa med den typen av bekräftelse. Men att bekräfta sitt barn innebär däremot inte att barnet alltid ska få sin vilja igenom.
– Man kan vara tillåtande mot känslorna, utan att acceptera alla uttryck. Det är också en trygghet för barnet att veta att hon eller han får bli arg och att föräldern finns kvar och står fast i sina beslut, säger Eva Gordon.

Anna Sylvén håller med.
– Kärlek är inte bara att ge vad andra vill ha. Vill barnet gå ut utan kläder när det är kallt kan man säga att ”jag förstår att du vill göra det, men jag vet att det inte är bra för dig”. Man kan ta barnet på allvar och hjälpa det att sätta ord på sina känslor, men man ska samtidigt respektera sin vuxenhet, att man vet vad som är bäst för sitt barn, säger Anna Sylvén.

Kristina Henkel ifrågasätter inte det men uppmuntrar däremot till att fundera över hur man använder sig av tillsägelser och ordet ”inte”.
– 70 procent av all uppmärksamhet barn får från vuxna är tillsägelser, som handlar om vad barnet inte får göra. Fundera över hur ofta du använder ordet ”inte” och byt ut det mot vad du faktiskt vill att barnet ska göra. Ge barnet en möjlighet och visa att barnet är kompetent istället för att sätta upp hinder, säger Kristina Henkel.

Hon tar ett exempel från skolvärlden.
– Istället för att ropa ”spring inte i korridoren” kan du byta ut det mot ”gå i korridoren”. Istället för ”hoppa inte ut genom fönstret”, kan du säga ”du får gärna gå ut, men gå ut genom dörren”.

När barnen ges möjligheter istället för förbud ökar också deras kreativitet.
– Tro på barnen och hjälp dem att klara av saker. Om man ställer för stora krav kan de känna sig misslyckade, men samtidigt behöver de få testa. Skapa en trygg miljö där barnen kan pröva sina egna krafter. Visa också att det är okej att misslyckas. Uppmuntra dem att försöka igen på ett annat sätt, säger Eva Gordon.

Barn som har en god självkänsla är inte rädda för att misslyckas; det gör inte så mycket om det inte blir som de har tänkt sig. De vågar även uttrycka sina behov och känslor.
– Barn som är säkra på att de är omtyckta, vågar bli arga och säga ifrån. De behöver inte vara snälla och duktiga hela tiden, säger Eva Gordon.

– Det är ett bra tecken om man får ta lite fighter med barnet. Det betyder att barnet kan uttrycka vad det känner och tillåts ha sina känslor. Barn med låg självkänsla kan av vuxna uppfattas som ”smidiga” barn. De anpassar sig efter omgivningen, säger Anna Sylvén.

Barn med låg självkänsla är ofta mer lyhörda för andras önskemål än för sina egna känslor och gränser.
– För att kunna känna efter var man har sina gränser behöver man ha tillgång till sina känslor. Som förälder kan man hjälpa sitt barn genom att sätta ord på känslorna och visa att alla känslor är okej, säger Kristina Henkel.

Hon vill gärna trycka lite extra på att alla känslor ska vara tillåtna oavsett vilket kön barnet har, för där finns många genusfällor.
– Fler tjejer och kvinnor har svårt att uttrycka att de är arga, många gråter istället, medan många killar uttrycker känslorna som ilska i stället för ledsenhet. Det är viktigt för självkänslan att få ha alla känslor. Ge barnen ett rikt ordförråd, som inte bara omfattar grundkänslorna, tipsar Kristina Henkel.

Publicerad i Vi Föräldrar nr 1, 2012.

Lästips: Barns kläder och självkänslan - så hänger det ihop

Se även

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler