iStockphoto

Kliv in i känslan hos barnet en stund.

Därför är tårar inte farliga

Ditt barn ramlar, slår sig – och börjar gråta. Att trösta känns självklart, men att ge tröst handlar inte så mycket, som man kanske kan tro, om att få barnet att sluta gråta till varje pris. Låt istället det ledsna få finnas!

 

Linn, 1 månad, är hungrig. Hon skriker. Snart övergår skriket till hjärskärande gråt.
Axel, 2 år, har ramlat. Det gör ont på knät – och titta, det blöder lite också! Han gråter av rädsla och av smärta.
Moa, 3 år, vill ha den där gröna isglassen men hon får inte. Inte nu, före maten. Hon blir arg, stampar i golvet och gråter av ilska.
Oskar, 4 år, får inte vara med de andra bar­nen och leka. ”Dumma dom!” skriker han förtvivlat, med tårarna sprutande ned för kinderna.
Att ge ett ledset barn tröst är någonting som oftast sker helt naturligt för oss. När bebisen gråter eller skriker skyndar vi dit för att hjälpa, ta omhand, försöka få obehaget att försvinna. Och detta – att någon svarar på gråten, möter känslan och tolkar den (”Vill du komma upp i famnen?” ”Är du kanske hungrig?” ”Ska vi byta blöja?”) – är precis vad barnet behöver. Alla sådana erfarenheter av att ha signalerat, och av att ha fått svar, skapar trygghet: ”Någon finns där som hjälper när jag behöver hjälp. Jag är värd något”.
Men när vi upplever att det lite större barnet gråter för att det är gnälligt eller vill ha upp­ märksamhet – vad gör vi då? Och vad ska
man göra, ska man ignorera eller trösta?
Pia Risholm Mothander, barn­ psykolog, lektor i utvecklings­psykologi vid Stockholms uni­versitet och författare till flera böcker om barns utveckling och anknytning, värjer sig mot tanken att låta bli att trösta om man av någon anledning upplever barnets gråt som oberättigad.
   – Frågan är om man alltid förstår vad det un­derliggande budskapet är.
    – Och om barnet gråter för att det vill ha uppmärksamhet, då behöver det ju uppmärk­samhet.

Först testa att avleda

Begreppet ”att trösta” tolkas ibland som att så snabbt som möjligt få barnet att sluta gråta. Ofta försöker man avleda barnet, få det upp­ fyllt av något annat än det ledsna. Man kanske säger: ”Kom ska jag trösta dig, titta en röd bil!”
   – Jag tycker inte att det är så bra att göra så, säger Pia Risholm Mothander. Man säger en sak, att man ska ge tröst, och gör sedan någonting annat, avleder barnet från det ledsna. Istället ska man, tycker jag, ta emot barnets känsla, möta den. Sedan kan man titta på den röda bilen tillsammans. Då har man först låtit barnet vara ledset och därmed också visat att det är okej, det är ingen farlig känsla och den går över. Samtidigt har barnet fått en gemensam upplevelse av att dela känslor – både känslan av att vara ledsen och att någon för­ står det och, sedan, känslan av att se den röda, spännande bilen.

Att trösta är att dela en känsla

Att få barnet att sluta gråta kan man se som tröstens ytliga handling, säger Pia Risholm Mothander.
    – Men egentligen är det den djupa, under­ liggande meningen i begreppet som är själva trösten. Det handlar om att förmedla budska­pet: ”Jag uppfattar din känsla, jag tar emot den, jag tolkar den och besvarar den på ett sätt som jag tror är bra för dig”. Det handlar om samhörighet också, om att dela en känsla. Och det handlar mycket om att som vuxen vara äkta och genuin, att vara sig själv.
Det är inte alltid vi vuxna kan ge tröst med lätthet. Ibland väcker det ledsna hos barnet till liv någonting obehagligt inom oss, något som vi kanske knappt är medvetna om men som ändå finns där och stör.
– Det kan vara en osäkerhet över att inte kunna hantera situationen, en oro att vara otillräcklig. Eller så kanske man kommer i kontakt med det ledsna inom sig själv, man kanske blir mer ledsen än barnet och liksom tar över barnets ledsenhet. Då hjälper man inte barnet. Det är bättre om man istället kan förmedla att man ser att barnet är ledset och sedan tolka situationen.

Läs hela artikeln i Vi Föräldrar nummer 5 2012 - kan köpas här

Se även

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler