Annons
Thinkstock

Dags att sluta med napp?

Att suga på en napp för länge kan orsaka felställning av ditt barns tänder. Men att sluta kan vara lättare sagt än gjort. Vad gör man när ens barn vaknar mitt i natten och ropar efter sin napp?  Vi Föräldrar har 9 tips. 

1. Förbered. Prata med barnet om att det en dag ska sluta med nappen. Planera tillsammans hur det ska gå till. Låt barnet känna att det är delaktigt i hur avskedet ska gå till.

2. Ta det stegvis. Det är lättare att sluta på dagtid. Under den första avvänjningstiden är det okej att barnet somnar in med sin napp. Men när barnet går upp ur sängen får nappen inte följa med. 

3. Tänk på tajmingen. Välj en lugn period när barnet mår bra och inte har förkylningar på gång, eller andra stora förändringar, till exempel på förskolan. Vänta ett tag om barnet är sjukt.

4. Natta på ett nytt sätt. Det kan vara bra att byta ritual när du nattar barnet när ni ska sluta med napp även till natten. Du kanske kan läsa en saga eller sjunga för barnet? Om ritualen upprepas varje kväll vänjer sig barnet snabbt vid den nya situationen.

5. Gör en egen nappritual! Här är några förslag: Barnet kan ge bort alla sina nappar till en bebis i vänkretsen. Den lilla bebisen behöver ju napparna mycket mer. Och jultomten tar gärna emot nappar som han kan ge till tomtebebisarna! Eller så kan napp-fén komma på besök på natten och ta med sig alla napparna i utbyte mot en liten present. Låt barnet ”betala” för en efterlängtad leksak med alla sina nappar. Prata med dem i leksaksaffären innan. 

6. Läs tillsammans böcker om att sluta med nappen, till exempel Nejlika och gosankan av Hanna Zetterberg Struve och Anna-Karin Garhamn (Rabén & Sjögren) eller Leos napp av Linne Bie (Berghs).

7. Lämna nappen till ett nappträd. I Göteborg, Falun, Karlskrona och på flera andra orter finns särskilda nappträd, där gre- narna dignar av nappar som barn och föräldrar tillsammans hängt upp. Om det inte finns ett nappträd där du bor kanske du kan skapa ett själv. 

8. Ge nappen till djuren på Lill-Skansen, eller till motsvarande nappattraktioner på Liseberg, Kolmården och Astrid Lindgrens värld. 

9. Låt nappavskedet ta tid. Det kan ta flera veckor, ja månader, för barnet att själv fatta beslutet om att skiljas från en kär napp. Och det är okej, barnet växer av att vara delaktig i processen.

Annons

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler

Annons

"Älskar min familj, men känner mig fast i familjelivet" Psykologen kommer med råd

Hjälp, jag längtar bort!

"Jag älskar min fru och våra två barn, 2 och 6 år. Men ändå – senaste året har jag börjat känna mig inlåst. Inte med dem, men i familjelivet med allt vad det innebär av pusslande med hämtningar och lämningar, föris och skola, veckomatsedlar, papper att fylla i – ja, allt. Samtidigt har jag ett heltidsjobb som är både stimulerande och krävande.
Min fru gör nästan mer än jag, så jag kan inte skylla på henne. Vi har städhjälp en gång i veckan för att avlasta. Ibland har vi barnvakt och går ut och äter själva. Någon gång i veckan träffar jag kompisar från förr och tar en öl. Jag försöker träna regelbundet och äta bra.
Jag älskar min familj högt, ändå längtar jag bort. Till resor och till att få vara i fred ibland. Vad ska jag göra?"
/Melvin
 

Malin: ”Vad är viktigt för dig i ditt liv?”

Jag tror att många känner igen sig i ditt brev. Allt det yttre är bra och rätt. Och så känns det ändå tomt. Inuti.
Jag tror att det är symtomatiskt – vi fixar allt det yttre som ska känneteckna det goda livet, men på kuppen slukar det all vår vakna tid och det blir inget utrymme kvar till det vi har inuti oss. Vi borde vara lyckliga och nöjda, men istället för att känna att vi har alla rätt kan det yttre livet bli till ett fängelse. Och sådana basala behov som att få vara i fred någon gång ibland kan tyckas ouppnåeliga.
Jag ske ge dig två konkreta tips nu när du har valt att dela med dig. Det första handlar just om den här borde-känslan. När det vi känner inte går ihop med hur vi tycker att vi borde känna mår vi människor dåligt. Men att trycka bort sådana här känslor är ingen framkomlig väg. Jag tycker därför att du ska prata med din fru. Tillsammans kan ni pröva en teknik som har visat sig vara effektiv för att skapa större tillfredställelse och närvaro i livet. Den går ut på att identifiera vilka värderingar man har om vad som verkligen är viktigt, och att sedan skapa beteenden eller handlingar som utgår från dem.
Vad är viktigt för dig i ditt liv – som förälder, som man och som Melvin? Vad kan du göra i din vardag för att leva i enlighet med de värderingarna? Att konkret göra sådant som bekräftar ens värderingar skapar tillfredställelse.
Mitt andra tips handlar om att dela upp er i familjen ibland. Min erfarenhet är att man kan fastna i familjen-ska-vara-tillsammans-fällan. Det är så lätt att tycka att den lilla tid man har med sin familj ska tillbringas tillsammans, allihop. Annars blir det ju liksom ingenting kvar av just familjen. Men ibland kan den där tillsammans-tanken bli lite krampaktig. Det kan lätta upp om man tillåter sig att göra saker med bara ett barn eller på egen hand. Det behöver inte vara svart eller vitt. En kärleksfull familj kan mycket väl bestå av människor som gör saker i olika konstellationer.

/Malin Bergström, barnpsykolog.

Mejla din egen fråga till Malin på fragamalin@vf.bonnier.se

Annons